Krönikan 21/7 - Semester vid barnpoolen

En romantisk weekend för två på en liten charmig ö i medelhavet. Under de varma dagarna strosade vi runt i de små bergsbyarna, ensamma och helt barnlediga. Middagarna avnjöts på en liten familjeägd strandrestaurang där havets alla läckerheter hamnat på grillen just för vår skull. De svala sköna kvällarna tillbringades på stranden, sittandes på en filt tittade vi ut över det mäktiga havet, lyssnade till vågornas brus och bara njöt av varandras sällskap i tystnad.
   Så ska en semester se ut! Men maken är egenföretagare och semester är något väldigt flytande så min första vecka av semestern tillbringade jag istället vid den uppblåsbara lekpolen, ungefär så långt ifrån en romantisk Medelhavsö man kan komma. Som en överdimensionerad Baywatch satt jag på en stol i skuggan och levererade med korta intervall den fullkomligt nödvändiga upplysningen: Kissa inte i poolen!
   Som jättegravid mamma till en minst sagt livlig 2.5-åring är det inte så lätt att ge sig ut på äventyr. Det blir mest lättsamma lekar i trädgården eller bus någon välbekant lekpark. Att ligga och steka på Nore känns minst sagt avlägset i dagsläget. En vänlig kamrat upplyste mig om att det antagligen inte var någon större fara. Greenpeace agerar sällan i norrländska insjöar, om de inte utgår något särskilt larm förståss…
   Semester hemma i trädgården är faktiskt inte så illa, sonen har jättekul med en håv och ett par bollar i sin pool, men som åskådare blir det ibland lite väl långrandigt. Som en hjälte kliver dock pappan ut från kontoret strax efter lunch och plötsligt har vi hela världen för våra fötter. Nja, så långt vi kan komma fram och tillbaka innan det är dags för middag i alla fall.
   En eftermiddag förra veckan återvände vi till vår förra brottsplats. Med saft och nybakade bullar i kylväskan utgick vi från Delsbo station, denna gång på en dressin. Det var spännande att susa fram längs det gamla spåret och trots att vi åkte rakt igenom ett regnväder så var alla på gott humör. Bullarna smakade jättegott efter ungefär en timmes resande och sonen skaffade sig en ny kamrat, en liten groda som försökte gömma sig undan den glatt pladdrande jätten som lutade sig över den bredvid spåret.
   - Hej groda, vi åker dressing och äter bullar!
Grodan var förståeligt nog inte särskilt imponerad och den var nog väldigt lättad när det signalerades för avfärd och alle man tog plats på ”dressingen” igen.