En Prazsky vid namn CMYK

Här är den lilla anledningen till att jag inte hunnit blogga något sedan i fredags :) Nu gick han förbi med makens strumpa i munnen så jag hinner inte nu heller :) Ett mycket kärt besvär är det i alla fall!

Suck...

Jag trodde faktiskt att jag skulle slippa bråka om kejsarsnitt denna gång. Förra gången fick jag efter mycket om och men planerat snitt, men det var en lång och ojämn kamp. I går hade vi fått tid för ett tillväxtultraljud och möte med en förlossningsläkare för att bestämma datum... Trodde vi ja... Nej, läkaren ville inte lova något innan jag gått hos en specialistbarnmorska för att bearbeta min förlossningsskräck.
Min förlossningsskräck, som dokumenterades i journaler förra gången, bottnade i att jag var orolig över att föda ett väldigt stort barn och att jag skulle gå sönder. Inbillning menade förlossningsläkaren, det var inget som tydde på att barnet skulle vara stort så samma dag som jag skulle skrivas in för mitt snitt så drog hon in löftet jag fått av en av hennes kollegor. Hon ville att jag skulle vänta två veckor till och sedan föda vanligt, för hon hade sett ultraljudet från veckan före och det var ju "inget särskilt stort barn".
Som tur var så stod en annan läkare upp för mig och jag fick mitt snitt, sonen vägde 5450 gram när han föddes, och var då alltså två veckor tidig mot vad läkaren egentligen ville. Så jag undrar bara över vad vi ska bearbeta denna gång, är det verkligen förlossningsrädsla att inte vilja föda fram så stora barn den vanliga vägen? Visst kan detta barn vara mindre, men de missade ju 5450 gram förra gången så hur ska jag kunna lita på något de säger angående storlek på detta pyre?

Nattlig konversation

(Jag vaknar av att maken skrattar mjukt)
- Lilla gumman, säger han med öm röst.
- Jaså, vem då? undrar jag nyfket.
- Lilltjejen.
- Vem är det, borde jag vara svartsjuk? undrar jag.
- Det är spaden.
- Är det spaden som är Lilla gumman???
- Hmm.. Ja nu när du säger det så verkar det ju lite konstigt...(maken somnar om igen)


Jag känner mig möjligen lite oroad men inte särskilt svartsjuk :)

Bluesbrother + glass

Mysig morgon

Eftersom killarna var mer utvilade än mig så låg jag kvar i sängen och drog mig ett tag. När jag klev upp möttes jag av klassisk musik och fnitter, killarna hade byggt en jättemysig koja och jag blev inbjuden jag med. Tyvärr har jag lite svårt att krypa in i kojor för tillfället men om ett par veckor så!

Avslagen filmkväll...

Killarna var peppade inför vårat första riktiga lördagsmys med godis och film, tyvärr tog orken slut efter bara ett par minuter av Ice Age. Pappan somnade först och sonen strax därefter. Själv höll jag ut hela filmen och avnjöt mitt lördagsmys omgiven av snarkande killar:)

In i minsta detalj...

Nedräkningen har börjat, det är bara ett par veckor kvar nu innan jag äntligen får vara ensam i min kropp. Inga små fötter som nöter på ett och samma revben timma efter timma, ingen karatespark rakt in i skrivbordskanten och framförallt ser jag fram emot att se mina egna fötter, även om jag inser att det kommer att kräva ett antal lååånga promenader innan det målet är helt uppnått... Jag har pusslat och planerat en hel del för att få det här att gå ihop och om inget oförutsett händer så borde min planering hålla. Det är bara två tidningar kvar att skicka på tryck nu, sen kan du gärna få komma ut hjärtat!

Im in for it...

Jag har under ett par år skrivit krönikor åt den lokala morgontidningen och maken har många gånger fått stått ut med att jag berättat om diverse händelser och incidenter där han mer eller mindre frivilligt innehaft huvudrollen. En gång skrev jag om hans misslyckade byte av vindrutetorkarblad, något som roade bekanta och kollegor så pass att han fick motta en hel del skämtsamma gliringar dagarna efter publicering. Nu har han plötsligt bestämt sig för att börja blogga och jag börjar inse att jag faktiskt inte haft en aning om hur det känns att vara på den här sidan. Lite maktlös och bevakad, med insikt om att mina mer underhållande tabbar definitivt kommer att spridas på nätet. Det är väl bara att vänja sig vid känslan, han har ju faktiskt en del att bjuda igen för. Så låt kriget börja, bring it on min kära make :)

This is me

Dags att sova

Jag somnade direkt efter boken "Mamma mu och kråkan", antagligen strax före sonen till och med. Jag hade tänkt hinna med lite saker, blogga, läsa en bok och lite annat under den dyrbara egentiden efter nattning men tyvärr så har jag huvudvärk som antagligen kan döda en häst på 20 meters håll. Jag återkommer därför med ett meningsfullt blogginlägg en annan dag. Over and out...

Riktigt vacker på nära håll

Lilla praktikanten

Jobbet drog ut lite på tiden i går så sonen fick följa med när pappa fotade på Mittiamässan. Det var jättespännande med alla stora bilar och maskiner så jag tror vi får gå tillbaka en sväng i dag med.

Oväntat möte

Gårdagen började lite jobbigt, jag fick en del obetänksamma kommentarer om magen, att den var enorm och jag fick även nöjet att stå och lyssna hur jag blev jämförd med "mindre magar". I alla fall så bedömdes jag vara den klart största genom tiderna, trots fruktlösa försök att tala om att min mage i alla fall enligt barnmorskan är helt i sin ordning. Sedan skulle vi handla mat och det kan också vara ett gatlopp vissa dagar. Det är många som har åsikter om gravidmagar och ibland får man vara på sin vakt om man inte vill bli smekt på magen av någon främmande människa.
Vid mjölken mötte jag en äldre dam som vi för vänlighetens skull kan kalla excentrisk med ett väl utvecklat sinne för billig folköl. Hon stannade och tittade ordentligt på magen, sedan tittade hon upp på mig och sa att hon tyckte att jag var jättefin. Sen nuddade hon magen lite försiktigt med baksidan av handen vilket jag bjöd på eftersom hon levererat dagens första snälla kommentar. Och efter detta underliga möte i kyldisken så blev dagen faktiskt lite bättre :)

Lillskejtaren

Saker jag inte gillar...

* Förvärkar
* Foglossning
* Mopeder och fjortisar
* Utebliven nattsömn på grund av allt ovan...

Second hand-fynd: Hyllor

Jag hittade två små söta/retro hyllor på second hand för 200 kronor i somras. Lite ny färg och sedan satte vi upp dem på varsin sida sängen. Det blev jättesnyggt och personligt. Jag har verkligen fastnat för att leta det där lite extra, det är väldigt svårt att sätta fingret på vad jag letar efter men jag går på känsla. Här är makens hylla och jag tycker att det blev jättebra, särskilt till den nya snygga tapeten.

Inga fynd i dag

Vi var på auktion i Järvsö men hittade inget jättespeciellt. Provade ropa på några trälådor som det varit socker i, tänkte ha dem i bokhyllan i sovrummet men priserna skenade iväg så pass att auktionsförättaren blev förvånad så vi struntade i dem och åkte och köpte en glass istället. Eftersom det inte blev nått fynd denna gång så bjuder jag på en naturbild istället. Enjoy!

Lite balans...

Jag känner att den förra bilden kan ge en lite skev bild av familjen Johnsson, det var den fula bilen, tanken på att den var futuristisk och utrustad med lyx så som rullbandspelare som lockade maken, inte damen på omslaget. Tantsnuskromanerna har jag ingen annan ursäkt för än att de är fruktansvärt lättlästa och sköna att rensa hjärnan med. Det krävs inget för att läsa dem och min hjärna får välbehövlig vila :) Den här bilden ger däremot en betydligt bättre bild av oss som familj :)

Loppisturné nr 2

Vi hade tänkt åka på en auktion direkt på morgonen men lillkillens strålande humör satte lite käppar i hjulet. Vi skaffade snabbt barnvakt och åkte på en annan auktion. Där stannade vi fem minuter och åkte sedan vidare och betade av några loppis istället. Dagens första fynd blev, ganska otippat, ett nummer av tidningen Bilsport från 1979. Där presenterades framtidens kärleksåk, en "futuristisk" van med kristallkrona i taket och en roterande säng. Maken kikade nyfiket på den så länge att jag insisterade på att han skulle köpa den. Jag kontrade med ett gäng riktigt trevliga tantsnuskromaner för hela en krona styck på nästa ställe, så det gick jämnt upp :) På väg ut hittade vi en helskön resväska för hela fem kronor, den matchade makens gamla fula resväska så pass bra att jag var tvungen att köpa den. Hädanefter får samsonite-väskorna stanna i garderoben :)

Jaha, nu kommer solen...

Så är man tillbaka på jobbet då, lagom till värmen. Killarna är fortfarande hemma och cyklar, leker och äter glass medan jag sitter i mitt bås och svettas och längtar hem. Det är fortfarande massor av veckor kvar innan bebisen kommer och jag börjar tröttna på att försäkra folk om att jag inte ska föda vilken sekund som helst. Funderar på att trycka upp en tröja med texten: "Det spelar ingen roll vad du tycker, min mage ligger precis på kurvan!" Tydligen är jag den största gravida kvinnan som någonsin skymtats i dessa trakter. Kan bero på att alla de andra höggravida kvinnorna var smarta nog att hålla sig borta från folk med dumma/onödiga kommentarer. Konstigt att alla tycker att de är lika roliga och originella, och då har jag redan fått samma tråkiga kommentar levererad minst fem gånger av andra människor samma dag. Nä nu får jag rycka upp mig, annars blir det några lååånga veckor här framöver. Jag får gå och lägga mig och sova sött och klistra på ett nytt leende i morgon. Jag ska kanske börja räkna kommentarerna och dela ut pris till de som hamnar på jämna tal? :)

Kullerbytta i gräset

Killen fick vara hos farmor och farfar medan mamma och pappa jobbade en stund på eftermiddagen. Här provar han en kullerbytta i det regnvåta gräset innan vi åkte hem.

Kommentera mera!

Jag kan känna mig lite isolerad här hemma ibland så skriv gärna något till mig i kommentarfälten om ni har lust. Inredningstips, barnkläder på nätet, något trevligt recept kanske, eller bara hej :)

Åka helikopter...

Lillkillen har börjat förstå att det drar ihop sig, snart kommer nog lillasyster. Han vet att doktorn ska plocka ut henne ur magen, precis som de gjorde med honom. Sen ska mamma och pappa vara borta några dagar och han ska komma och hälsa på.
- Det är ingen fara mamma, jag ska åka stooor helikopter och hämta dig sjukhuset. Jag ska prata med doktorn.

Hans och Greta?

Lillkillen tillsammans med kusinen, de ser lite ut att ha rymt från en saga. Sonen gillar verkligen sin nya hatt och den vill han ha på sig även om han bara ska ut och spela lite fotboll hemma i trädgården.

Lillasysters hemliga bröllop

Lillasyster slog till och passade på att gifta sig. Det som egentligen var en namnfest för sonen förvandlades senare till ett bröllop. Det blev en jättemysig grillfest på stranden och alla gäster var lite smått chockade men glada :)