Im in for it...

Jag har under ett par år skrivit krönikor åt den lokala morgontidningen och maken har många gånger fått stått ut med att jag berättat om diverse händelser och incidenter där han mer eller mindre frivilligt innehaft huvudrollen. En gång skrev jag om hans misslyckade byte av vindrutetorkarblad, något som roade bekanta och kollegor så pass att han fick motta en hel del skämtsamma gliringar dagarna efter publicering. Nu har han plötsligt bestämt sig för att börja blogga och jag börjar inse att jag faktiskt inte haft en aning om hur det känns att vara på den här sidan. Lite maktlös och bevakad, med insikt om att mina mer underhållande tabbar definitivt kommer att spridas på nätet. Det är väl bara att vänja sig vid känslan, han har ju faktiskt en del att bjuda igen för. Så låt kriget börja, bring it on min kära make :)