Praktikanten

Med storebrorsan i säkert förvar hos mormor och morfar blev det jobbkväll för oss tjejjer. Polly bytte om till något mer bekvämt och sen körde vi igång med några sidor till Lantbruksmagasinet. Nu är det i alla fall äntligen läggdags! ZZzzzzzz....

Helt magisk helg

En underbart söt diskälva drog fram och lämnade ett rent men blött kök efter sig i helgen :)

Imponerad lillasyster

Polly tycker om att titta på storebror och hon blir jätteglad när han har en stund över i busandet för att smeka henne lite på huvudet eller magen. I går byggde han en koja åt dem båda under mitt täcke och sen sov de på varsin sida om mig i dubbelsängen. Det är underbart att vara mamma, särskilt när barnen sover :)

Den goda pannkansfen

Ibland behöver man lite extra hjälp i köket och har man riktig tur så kommer den goda pannkansfen på besök :)

Polly 8 veckor

Aftonbladets kamp mot folket...

En dag som denna är jag stolt över att tillhöra den del journalister som ser relativt objektivt och nyanserat på omvärlden. Det kan man knappast anklaga Aftonbladet.se´s reporter i topp för dagen. Topp förressten, en snabb blick på sidan visar att artikeln nu rasat ner någonstans på mitten. Bra.
Med den välkomponerade rubriken ”Fler kommer bli livshotande sjuka och dö – och det går obarmhärtigt snabbt” skriver journalisten en helt onyanserad story om svininfluensan och hur folk inte ens hinner till akuten innan de droppar som flugor. Först skriver denna att influensan inte tagits på allvar - vilket känns ganska taget ur luften efter det att samma tidning skrivit löpmeter efter löpmeter i ämnet, gissningsvis med motton som "Rädsla säljer". Klart det är taget på allvar efter alla stora rubriker om att man dör om man tar vaccin och man dör om man låter bli. Hur man än gör så dör man, men om man mot förmodan överlever en dag till så måste det ju finnas något nytt och ännu värre att läsa och nu har de kanske äntligen nått botten.

I artikeln jag retat mig på hela morgonen har journalisten pratat med två personer, en vd för företaget som ansvarar för Emco, den konstgjorda lungan, samt hustrun till en avliden man i femtioårsåldern. I texten beskriver journalisten mannens dödskamp med hustruns egna ord och ska jag vara ärlig så tycker jag att sådant passar betydligt bättre i skönlitteratur än i nyhetsjournalistik. Här dog en man och hans hustru mår självklart väldigt dåligt efter detta. Men efter den här artikeln mår tusentals redan oroliga människor dåligt, vilket i förlängningen påverkar deras barn och anhöriga. Vad vill man egentligen uppnå med att häva ur sig sådant skit på redaktionell plats? Hoppas att någon rekommenderar denna journalist att satsa på skönlitteratur istället!

En fråga angående rubrikvalet: "Obarmhärtigt fort", hur menar man då? Hade det varit mer barmhärtigt att drunkna i sina kroppsvätskor lite långsammare eller vaddå?? Åh vad less jag blir...

Isoleringen fortsätter...

Svärföräldrarna har just lämnat av en ny laddning proviant och isoleringen av familjen Johnsson fortsätter. Att vara isolerad är inget stort problem egentligen, vi har allt vi behöver och nyss fick jag en påse röd Polly så det går väl ingen direkt nöd på mig, eller jo det gör det faktiskt. Vi måste bli friska nu för tristessen har drivit maken till att skaffa en (o)lustig liten håransamling under näsan. Här kämpar man för att hålla familjen på fötter, servar och pysslar om. I går gjorde jag till och med chokladbollar åt maken för att han skulle må lite bättre. Och hur belönas man då? Jo med en riktigt skabbig whitetrash-mustasch! Eller "staschen" som maken envisas med att kalla den, fast jag uttryckligen förbjöd honom att döpa den. Jag vill inte att han fäster sig för mycket vid den eftersom den verkligen måste bort så snart vi får lämna huset. Så där får man bara se ut efter en vecka med svininfluensa, ingen annan ursäkt är godtagbar :)

Pollyester 7 veckor

Legomonster!

Sover sött

Trots att hon bokstavligt talat rycktes ut ur livmodern in i en värld av ekonomisk kris och svininfluensa har hon en enastående förmåga att sova riktigt sött när hon väl sover :)

Logg: 091114 klockan 14:25

Vi delade upp oss i två läger i natt och ställde larm för att ta febern när alvedonen slutat verka. Vid fyra, en halvtimme efter larmet, larmade Polly att hon var hungrig och då först vaknade vi. För att få komma i närheten av sonens lilla armhåla med termometern var vi tvungna att hitta en passande muta. Godis i morgon försökte vi men han var tillräckligt klar i knoppen för att veta sina rättigheter; godis SKA man ha på en Lördag. Leksak kontrade killen och tillslut kom vi överens om ett legomonster som han sett i någon tv-reklam. Ett legomonster för att få ta tempen i armhålan, killen vet inte hur lyckligt lottad han är. Annat var det på vår tid... Febern var i alla fall 38,5 alltså något bättre än kvällens 39,2 så vi doserade lite hostmedicin, lite mer alvedon, torkade en näsa och försökte övertyga den lille mannen om att ingen leksaksaffär i världen hade öppet den här tiden. Vi lyckades få uppskov tills det blev ljust och en kissad hundvalp senare somnade vi om.

Det verkar lite piggare här hemma i dag men man är sjukt nojig över lilltjejens luftvägar eftersom hon är både snorig och har slem i halsen. Nyss andades hon riktigt konstigt och jag skyndade mig till vagnen endast för att konstatera att det antagligen behövde bytas en blöja strax...

Linde och Polly

Sitter i ett duggregn...

"Sitter i ett duggregn, och väntar på mig själv". Jag lyssnar just nu på världens mest otippade artist - Kenta Gustafsson. Helt värdelös sångröst men riktigt träffsäkra texter. Jag väntar på mig själv i kväll, Linde är det femte barnet på dagis med hög feber sedan i går och det gör så fruktansvärt ont i mammahjärtat när världens mest pratglada treåring knappt orkar hålla huvudet uppe. Det här är verkligen baksidan med att vara mamma, jag kämpar mot min egen ångest och maktlösheten är som ett duggregn. Den stora kan jag i alla fall ge lite alvedon men jag kan inte hjälpa den lilla alls. Jag kan bara krama henne och som tur är verkar det räcka just nu. Hoppas på en bättre dag i morgon.

Polly 6 veckor

55,5 centimeter och 4,8 kilo.

Lilla vovven

Cirkus Johnsson på stan

Dagens föreställning bjöd bland annat offentlig amning av en åkpåse och det magiska försvinnandet av den löjligt lilla hunden.
Efter det att sonen installerats på dagis begav sig resten av familjen till kontoret. Maken jobbade med vovven i knäet och jag hade Polly i sjalen. Jag och Polly gjorde tidig helg och efter lunch tog vi en promenad upp och hämtade storebrorsan på dagis. Hundkraken vägrade stanna hemma när vi skulle gå, han lyckades klämma sig ut genom en liten springa i dörren och kastade sig under vagnen. Jag veknade och lät honom följa, en mer eller mindre... Eftersom fripassageraren förstörde mina planer på att handla mellanmål efter vägen så gick vi ner på köpingen och skickade maken att köpa ut lite risifrutti åt oss. Dessa avnjöts sedan på en bänk på postplan. Givetvis tar allt lite längre tid än vad man tänkt och Polly ville också ha mat. Eftersom jag inte hade tänkt ta med mig hunden så hade jag heller inte klätt på henne något annat än den varma mysiga åkpåsen. En eventuell amning hade ju kunnat ske på något lite varmare ställe än en regnblöt träbänk om hundkraken hade velat stannat hemma. Jag fick således plocka upp hela åkpåsen och försöka att hålla i henne så att hon inte hamnade som en knöl längst ner i påsen, sen stoppade jag in ett bröst och hoppades att hon skulle sköta resten eftersom sikten var minst sagt skymd av åkpåsen. Lyckligtvis var damen medgörlig och vi kunde fortsätta...två steg innan nästa protest. Sonen frös och den enda filten låg hunden på under vagnen. Utan filten trillade givetvis hunden igenom gallret i korgen. Eftersom att hundstackaren vägrade gå på den kalla blöta backen fick jag försöka hitta ett annat ställe åt honom. Jag packade blöjor och extrakläder i suffletten och stoppade hunden i blöjväskan och sen satte vi äntligen fart hemåt. Vi har sällan tråkigt i vår familj :)

Presenter och chokladbollar!

Allt en mamma kan önska sig :) Jag skickade efter en ny bärsjal och ett bärskydd i födelsedagspresent till mig själv, jag fick välja och maken betalade, värsta lyxhustrun jag :) Eftersom de kom igår trodde jag att det var klart med presenter men inte då, världens största paket levererades på sängkanten. En jättefin väggspegel som jag sneglat på ett par gånger. Nu ska vi bara hämta hem en riktigt gammal byrå från mamma och pappa så kommer hallen att bli jättefin!
Polly är lite ledsen i dag, jag tror det är magknip. Som tur är så har vi en ny sjal hon och jag och där trivs hon jättebra.

Sjalbarn

Treårskalas!

Äntligen en snowboard! Nu fattas bara snön...

Denna gång gjorde vi faktiskt tårtbottnen själv!

Vi bjöd på jumbomuffins med mjölkchokladbitar, tigermuffins med glasyr och stoora chokladmuffins med mashmallows och chokladkross, lite mer avancerat än förra årets kanelbullar :)

Partybordet, killen närmast väggen fick bäras ut efter festen :)

Vaccin - Så svårt beslut...

För några veckor sedan var jag helt säker på att lillkillen skulle vaccineras. Sen visade det sig att han inte skulle få vaccin med de andra treåringarna på bvc eftersom han inte fyllt tre ännu. Han missade med hela två dagar(!). Då detta skedde började jag att läsa på lite mer om vaccinet och blev lite skeptisk. Det visade sig att Tyskland valt ett annat vaccin till sina barn, gravida och militär och senare kom det fram att Schweiz inte godkänner vaccinet för barn och gravida p.g.a för lite forskning. Några forskare hävdar att den typen av kvicksilver som används kan ge skador eftersom den förs rakt in i kroppen. Då börjar det bli ett lite svårare val.

Om man tittar till statistik så verkar den nya influensan inte vara mycket farligare än en vanlig influensa om man inte tillhör en riskgrupp vill säga. Även om jag vaccinerar lillkillen har jag fortfarande RS, vanlig influensa och Calicirevirus kvar att oroa mig över. Polly är ju alldeles för liten för vaccin så för hennes del vore det ju toppen om brorsan inte drog hem en massa saker från dagis, men är det verkligen rätt att vaccinera storebror för att skydda lillasyster?

Det är ett svårt beslut att ta, vaccinera eller inte, och jag blir så less på kvällstidningsjournalistiken där de drar stenhårt på att en treåring dött av nya influensan. Läser man en bit så kommer det fram att föräldrarna sökte vård efter det att treåringen inte fått i sig vätska på fem dagar, han hade dessutom en medfödd muskelsjukdom så pass att han ännu inte kunde gå vid tre års ålder. Dessutom hade han förutom den nya influensan även den vanliga influensan. Det är en fruktansvärd tragedi, en treåring som inte längre finns, men de kan ju i alla fall ha så pass mycket respekt för barnet att de gav fan i att använda storyn för att sälja mer tidningar. Jag tolkar artikeln som ett smaklöst försök att rida ännu lite längre på influensahysterin och ytterligare skrämma upp redan oroliga föräldrar. Dålig stil Atfonbladet... Sjukt dålig stil.