Sitter i ett duggregn...

"Sitter i ett duggregn, och väntar på mig själv". Jag lyssnar just nu på världens mest otippade artist - Kenta Gustafsson. Helt värdelös sångröst men riktigt träffsäkra texter. Jag väntar på mig själv i kväll, Linde är det femte barnet på dagis med hög feber sedan i går och det gör så fruktansvärt ont i mammahjärtat när världens mest pratglada treåring knappt orkar hålla huvudet uppe. Det här är verkligen baksidan med att vara mamma, jag kämpar mot min egen ångest och maktlösheten är som ett duggregn. Den stora kan jag i alla fall ge lite alvedon men jag kan inte hjälpa den lilla alls. Jag kan bara krama henne och som tur är verkar det räcka just nu. Hoppas på en bättre dag i morgon.