onsdag 25 februari 2009

Fettisdag igår

Egentligen har jag haft fetdagar hur länge som helst känns det som. Nu jäklar är det dags att komma tillbaka på gymmet. Efter tre veckors förkylning flåsar jag i backen upp till dagis, där kunde jag ha sprungit upp utan problem för fyra veckor sen! Men visst ska man unna sig lite gott ibland utan dåligt samvete, jag och sonen delade på en semla i går och det var mycket uppskattat. Sonen hade grädde över hela näsan, precis som det ska vara.

måndag 23 februari 2009

Ingen storfamiljslängtan här

Satt hemma och kollade på en dokumentär om familjer med 8-10 barn och det var med skräckblandad fascination vi följde deras vardag, påklädning, väckning osv. Här är vi två vuxna på ETT barn och det är ungefär vad vi klarar av. "Vi skulle aldrig klara fyra barn" konstaterade jag lungt till maken. "Nej, det är som med promille, tre kanske vi klarar av hjälpligt men vid fyra är man vanligtvis död", konstaterade han.

fredag 20 februari 2009

Världens sämsta morsa...

Det var jag i morse. Efter att som vanligt jagat sonen med allt från blöja till ytterkläder runt runt i huset tröttnade jag och satte honom på bänken i hallen. Detta resulterade givetvis i ett vansinnesutbrott där den lilla killen, helt röd i ansiktet, vevade med sina små nävar och slog och sparkade där han kom åt. Tillslut tröttnade jag rejält, plockade nappen ur munnen på honom och skickade iväg den genom köket. Sonen sa inte ett ord utan bara tittade storögt på sin mamma medan jag passade på att lirka på mössan och skorna. "Mamma är tokig" sa maken och skrattade. "Mamma tokig..." sa sonen och tittade undrande på mig. Jag fiskade fram en ny napp till sonen och gick sedan ut. Väl i bilen var allt som vanligt men sonen höll lite extra hårt i min hand när vi sa hej då, kanske hade han lite dåligt samvete över hur han behandlat sin mamma. Jag har i alla fall dåligt samvete över det där med nappen fortfarande :)

Bananflugor sjuka av parning

Det tar på krafterna att para sig för bananflugehonorna. När bananflugor parar sig så slås honornas gener på ungefär som vid en immunreaktion mot en sjukdom eller infektion. Det framgår av en studie vid Uppsala universitet som nu publiceras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Evolutionary Biology. Att det kostar för honorna att para sig beror på att konkurrensen mellan hannarna har lett till beteenden och anpassningar hos hannarna som är skadliga för honorna, exempelvis trakasserier under parningslek och giftiga proteiner i sädesvätskan. Resultaten är de hittills starkaste bevisen för att kostnaden för honor förmodligen är kopplad till kostnaden att starta en immunreaktion, det vill säga att hannar är som en "sjukdom" för honor. Något att tänka på :)

onsdag 18 februari 2009

Inget bad denna vecka

Vi brukar försöka hinna åka och bada på onsdagarna men vi hoppade över det ikväll, vi är fortfarande rätt så snoriga. Det ska bli spännande att bada med killen igen, det var ett bra tag sen vi var iväg nu. Han har nu börjat att uppmärksamma det där med att tjejer och killar ser olika ut. När vi duschade för någon kväll sedan så konstaterade han fundersamt att mamma inte hade någon snopp. "Det är för att mamma är en tjej, och Linde en kille" Svarade jag pedagogiskt. Han funderade lite över det där och kom sen på en bra lösning på problemet. "Måste köpa!" Undrar just vilka kommentarer han kommer att häva ur sig i omklädningsrummet, det kommer med all säkerhet att bli lite pinsamt oavsett vem av oss han får följa :)

tisdag 17 februari 2009

Backa mamma!

Jag får inte plats i min egen säng! Eftersom sonen varit hostig och snorig så har han fått sova i vår säng. Maken har fått flytta till soffan eftersom att 100 cm barn faktiskt tar upp större delen av 180 cm säng.
Det lilla utrymme som möjligen blir kvar delar jag och katten på. Eller rent tekniskt så ligger faktiskt katten på mig av utrymmesskäl. "Backa mamma!" gnäller sonen ynkligt fast jag redan balanserar ytterst på min kant. "Nähä, du får backa, jag ramlar i golv annars" förklarar jag varpå sonen motvilligt flyttar in ungefär en halv meter. Men innan jag hinner njuta av min nyvunna frihet så backar han upp sin lilla bak mot mig och lägger sig på diagonalen istället, som att det blev så mycket bättre plats då liksom. Sen kilar han in sina kalla små fötter i magen och börjar paddla omkring. Jag försöker att somna om trots de något obekväma omständigheterna och så upprepar vi samma procedur efter ett tag igen, "Backa mamma!!"... Hur kan en så liten kille ta så mycket plats? Imponerande.

Pengar, pengar...



I går slängde jag pengar omkring mig, bokstavligt talat alltså. Jag behövde ett gäng genrebilder till diverse ekonomiartiklar och maken fick rycka in och hjälpa till. Det har helt klart sina fördelar att vara gift med en fotograf. Undrar bara vad han ser för fördelar med mig? :)

Jag byggde lite olika högar och slängde lite pengar och vips så hade vi fått ihop 20 olika genrebilder. Perfekt, nu slipper jag bekymra mig för ekonomiartiklarna ett tag framöver. Nu behöver jag bara bekymra mig för alla andra artiklar, men det löser sig nog efter vägen. Jag har ju helt klart gift mig klokt!

måndag 16 februari 2009

Kreativa familjen

Ibland är det svårt att vara kreativ på kommando. Jag skriver till vardags för en inredningstidning men nu när jag äntligen har lite tid att skriva åt mig själv så är det alldeles tomt i huvudet. Därför laddar jag upp en snygg bild så länge. Kanske kommer jag på något vettigt att skriva om lite senare, man kan ju alltid hoppas...

söndag 15 februari 2009

Barnrummet




Jag har köpt ett Väggord. Jag såg dem på Formexmässan och tyckte att de var väldigt vackra. Nu återstår det bara att bestämma sig för var det ska sitta. Det känns som att det passar ganska bra ovanför sängen, jag har tejpat upp det där och håller på att känna efter. Tyckte det var en vacker mening som passade bra in på sonen, "Det finaste vi gjort".

Vad gör Minna?

Vi passade på att vispa ihop lite våfflor medan maken var och handlade. Sonen lovade dyrt och heligt att han skulle vispa så försiktigt så, men vid tredje decilitern mjöl så blev han lite för ivrig och vips så såg jag ut som spöket Laban. Jag slängde en förebådande blick på honom genom mjölmolnet men innan jag hann säga nått så utropade han själv: ”Men vad GÖR Minna!” Han har antagligen hört meningen så många gånger redan att han tyckte det var lika bra att säga det själv. Det är svårt att säga till någon som redan sagt åt sig själv med så bestämd ton, så vi vispade i nytt mjöl och fortsatte. Det blev goda "Blofflor" och vi lyxade även till det med lite glass.

lördag 14 februari 2009

Äkta kärlek

I onsdags hann vi faktiskt med ett jobb. Vi trotsade kylan och begav oss till Järvsö för att träffa en tjej som föder upp rashöns och ankor. De här underbara små liven kallas Mignonankor. Trevlig Alla hjärtans dag!

fredag 13 februari 2009

Mina favoritgrabbar

Passade på att ta en bild när grabbarna duschade... enjoy! :)

Förkylningen från helvetet

Förkylningen från helvetet fortsätter. Efter två veckor har det nu tagit omtag, gissa om man börjar bli less. För att göra det hela ännu värre så har temperaturen ute legat runt -20-25 grader de senaste dagarna. För att sedan göra det hela ännu lite värre, jo det går faktiskt, så har värmen lagt av i bilen. Maken fick använda hårtorken för att få bort isen på insidan framrutan när han skulle iväg till kontoret en sväng. Vi har mest hållit oss hemma och de få gånger vi åkt någonstans har det varit full vintermundering för samtliga och sonen har dessutom ekiperats med två stora filtar och en varm vetekudde. De senaste dagarna har dock svärföräldrarna skjutsat oss så nu har vi blivit så bortskämda att vi kanske skiter i att laga bilen :) Nä då, den ska in på verkstan så fort någon av oss är frisk nog att ordna en tid.

I går var båda mina grabbar riktigt risiga och jag var inte i så mycket bättre skick själv. Jag bedömde att jag kunde klara sonen och mig själv men maken skickade jag hem till svärmor så att han också fick bli lite ompysslad. Han hade tagit ett långt varmt bad, fått lite kvällsfika och sen blivit nerbäddad så jag var lite orolig att han inte skulle vilja komma hem till mig igen. I morgon rycker svärföräldrarna in igen och ska ha sonen hela dagen så vi får vila upp oss och pyssla om varandra. Vi får se hur spännande alla hjärtans dag blir med förkylningen från helvetet. Det är svårt att vara särskilt romantisk med röd näsa, rethosta och rinnsnuva…

P.S. Katten på bilden illustrerar hur trött vi är på den här förkylningen.

onsdag 11 februari 2009

Vabbar vidare...


Människokroppen består på ett ungefär till 72 procent av vatten. Det kan inte stämma, sonen verkar till 50 procent bestå av snor. Vi gör inget annat än torkar näsan, hushållspapperet är slut sedan länge och vi har nu destinerat två gamla handdukar till den ärofyllda uppgiften. Hostan verkar ha lagt sig och febern försvann lika fort som den dök upp, vilket var tur för killen är svårhanterlig när han har feber. Han blir verkligen jätteintensiv och pladdrar i ett kör, vilket kan vara väldigt underhållande men kanske inte vid tretiden på natten. Han gjorde dessutom flera feberyra rymningsförsök under förra natten, han tänkte knata ut i sin lilla pyjamas i -22 grader för att skotta snö den lilla tokstollen. Jag fick lägga honom i min säng och lägga mig själv som en mur så att jag vaknade när han försökte klättra över. ”Men jättemycket snöbollar, måste skotta!” pladdrade han på med bestämd röst och av blicken att döma tyckte han att jag var den knäppa i sammanhanget.
Morgonen efter hoppade han upp, pigg som en lärka vid halvsju-tiden. Tacksamt när man själv tillbringat natten med att dosera alvedon, hostmedicin och fånga in den lille snöskottaren om och om igen.

tisdag 10 februari 2009

Feber & tidningar


Då kör vi. I dag var första gången vi skickade min tidning på tryck. I dag var även första gången jag vabbade…
Efter lite pusslande löste det sig, med mobilen i ena handen och flytande alvedon i den andra tog vi oss igenom dagen, lillkillen och jag. Maken skickade sin tidning i går och hade därför tusen saker att göra i den egna firman i dag och eftersom jag i stort sett bara behövde fixa lite småsaker och säga ok så stannade jag hemma. Jaha, typiskt kvinnor kanske någon tänker, men då har de inte träffat maken, han har bollat i stort sett alla vabbar hittills och var dessutom först ut på hemmaplan då jag tackade ja till ett jobb på en nyhetstidning när sonen var bara tre månader. Vi skötte amningen på jobbet och det funkade bra, grabbarna hade världens tålamod som tur var. Så jag har faktiskt ammat och skickat tidningar på tryck samtidigt tidigare, därför var dagens lösning rätt ok. Har man bara schyssta och öppna arbetskamrater så funkar det mesta, det är något jag lärt mig de senaste åren när jag bollat blöjbyten, smakportioner och så tidningar förståss. Nu sitter killarna och väntar på mig, vi ska kolla på tecknat. Ha det bra.

söndag 8 februari 2009