Så mycket på så kort tid...

Vi hann ta ett kort på magen innan den försvann som tur var :)
Om man kommer från ett varmt, lungt och tyst ställe och sedan hamnar här hos oss så är ett spabad på sin plats :)

Advent i köket

I dag flyttade ett litet och trevligt hörnskåp i gustaviansk stil in i vårat kök, det känns som att det passade bra där. Hade egentligen velat ha ett gammalt träskåp men detta funkar så länge. Trevlig första advent!

Lill-skejtarn :)

Snart dax...

Den sjätte december kommer nummer tre, nu har nedräkningen börjat! :) Det ska bli såå skönt att slippa magen, kan lova att den är i vägen när man har en ettåring och en fyraåring.
Världens bästa storebror lär lillasyster bygga lego :)
Världens sötaste lillasyster är snart storasyster (!)
Det är härligt att åka pulka, men lite jobbigt att ta sig till pulkabacken när man är höggravid :)
Skön avkoppling med lite "after-pulka" :)

Söt som socker

Riddarälvan

Polly på äventyr

Världens lataste hund #2

Världens lataste hund #1

Härliga höstdagar

Linde ville inte på dagis den här veckan så vi har varit hemma och pysslat istället. Varje eftermiddag har vi varit ute och krattat, ändå tycks det aldrig ta slut på löv! Jag krattar, Linde kör traktorn och så hjälps vi åt att lasta.

Lika som bär 2?

Nja, inte riktigt. Men båda är söta :)

Lära-skejta-vagn

Så här går det när man delar på föräldraledigheten, pappan får alldeles för stort inflytande :)

Lika som bär

Det är inte lätt att vara lillasyster, man får ärva allt :)

Gemensamma intressen...

Dags för kalas...

Vi tjuvstartade lite i helgen. Kul med presenter men allra roligast var förstås snörena på paketen :)

Motvillig fotomodell...

Men en bild blev det efter lite lirkande :)

Lilla hjälpredan

Fundering...

Undrar om inredningstrenden "shabby chic" uppkom efter att en trött småbarnsmamma tröttnat på att dra dammsugaren försiktigt? Tacksam trend är det i alla fall!

Efterlysning...

Någon som sett mitt immunförsvar? Jag verkar ha förlorat det i samband med att sonen började på dagis igen efter sommaren. Tillslut tröttnade maken på att hans tjejer lät som kaffebryggare så det blev en tur till sjukhuset. Rejäl förkylning med förkylningsastma blev domen, men det var ingen fara utan det skulle nog snart gå över av sig själv. Stackars oss är det i alla fall :)

Dags att redovisa

Kommer ni ihåg den här?


Så här blev den:

Storkillen har fått en atv!

Jag är i grund och botten en hönsmamma, men med inhägnat område, hjälm och farmor och farfar som trafikpoliser så känns det som att det kommer att gå bra. Killen är peppad, tyvärr ville den inte starta så farfar och pappa måste klia sig lite till i huvudet innan premiärturen :) En jätteimponerad lillasyster fick nådigt provsitta vrålåket.

Snorig dagisstart...

Som vanligt är den efterlängtade dagisstarten som gammaldags foxtrot, två steg framåt och ett tillbaka. Nu är hela familjen Johnsson däckad i den första dagisförkylningen hösten 2010. Trots detta kämpar vi tappert vidare och i går handlade vi en jättefin spegeldörr till nya köksväggen. Ja, vi fortsätter att bygga nya väggar här hemma :) Sen skyndade vi oss in en sväng på en liten Antik och samlarmässa. Vi stoppade barnen i syskonvagnen, mutade storebror med makens Iphone som är fylld med spel just för sådana tillfällen. De satt tysta och snälla, minstingen spanade storögt på alla prylar och storebror var helt uppslukad av spelet. Då vi går förbi ett bord tittar damen som hade det på vagnen och utbrister:
- Oj, har du två?!
Snart tre, säger jag, ler vänligt och strosar vidare.
- Nä men fyy vad hemskt! Usch! Guud vad jobbigt... utbrister damen (som här avancerar till att få heta kärringen.)
- Inte alls, jag har världens snällaste barn, mumlar jag lite chockad och förlägen och skyndar vidare.
Hon skyndar efter för att slänga ett öga i vagnen.
- Är det samma ålder på dem också? undrar hon med en ton man möjligen pratar om gamla stolar med.
Jag förklarar att den äldsta är snart fyra och försöker ta mig runt tanten för att få gå därifrån.
- Ska du föröka hela världen själv eller? Undrar hon drygt och föraktfullt.
Jag svarar något om att mina barn är underbara och kör nästan över en annan tant för att ta mig därifrån.
Egentligen borde jag bett henne dra dit pepparn växer, men jag hittade inte ord. Det är faktiskt inte första gången främmande människor hoppar på mig när de ser magen och barnen. I Sundsvall var det en dryg dam som stod bakom i kön som påkallade min uppmärksamhet för att få tillfälle att säga: Ja, det lär ju dröja innan du kommer tillbaka på jobbet igen...
Trist att höra men den gången hade jag faktiskt svar på tal eftersom jag fortfarande jobbar halvtid och har gjort det sedan dottern föddes. Jag går hem den första september, och det har både jag och mina barn verkligen förtjänat. Vad fan är det med vissa människor? Har man rätt att säga vad man vill bara för att en människa är gravid? Konstigt fenomen det där...

Long time...

Det har varit en omtumlande sommar. "Magsåret" jag oroat mig för visade sig vara en bebis, och ett ultraljud visade att det var en bebis i v. 18, så det har varit en del att smälta för familjen Johnsson den senaste tiden :) Nu har jag i alla fall lagt jobbet på hyllan för en tid framöver. Jag skickade sista tidningen förra veckan och det var faktiskt skönt att släppa taget. Att jobba med en bebis har varit en utmaning, att vara gravid och jobba med en bebis har faktiskt varit lite tufft, även om jag gillar utmaningar så inser jag faktiskt mina begränsningar :)
I sommar har vi i alla fall bland mycket annat:
Fått reda på att vi blir fem i familjen...

Badat i poolen...

Lekt i nya sandlådan...

Tagit härliga kvällsdopp...

Fikat...

Linde har öppnat fik...

Och så har vi tagit härliga kvällspromenader med vagnen.

Pollys hjälte

Min storebror är min hjälte. Att vara storebror är nog inte så lätt alla gånger, jag är väldigt liten och världen är väldigt stor.Att vara storebror är nog det tuffaste jobbet som finns. Hos min storebror är jag trygg.

Sommarmaskerad på dagis

Livstecken

En kväll i frihet

Nu har jag äntligen något att skriva om! Nu i dagarna har det varit kosläpp över hela landet och glada små kossor har förnöjt skuttat runt och roat sig. Jag har faktiskt också blivit utsläppt, för första gången sedan Polly föddes har jag lämnat barn, hund och man för att gå ut och roa mig. Nu när Polly äter mat och jag blivit degraderad till "mellis" så går det faktiskt att lämna huset, så när svärmor ringde och undrade om jag ville följa med på "Skaffa mig en tenor" med Riksteatern så tackade jag genast ja. Vilken tur att jag gjorde det, för gud vad jag har skrattat gott i kväll!
Det handlade om en massa tokiga missförstånd och en tenor, Tito Merelli, en världsstjärna och en riktig diva. I rollerna fanns bland annat Ulf Brunnberg som spelade teaterdirektör, Håkan Brinck som den sjungande assistenten Max, Ulf Dohlsten som den världsberömde tenoren och Cajsa-stina Forssberg, direktörens dotter och Max flickvän som förälskar sig i den gifte tenoren. Lång historia kort så trodde de att tenoren dog, Max fick hoppa in istället varpå tenoren givetvis vaknade till liv och plötsligt sprang två maskerade tenorer runt och charmade damer till höger och vänster. Replikerna var rappa och handlingen lättsam och underhållande. När det hela var över kom jag och svärmor på idén att vi skulle be om tenorens autograf, lite galet men har man sett pjäsen så förstår man humorn i påhittet :)
Vi lyckades få tag i en penna och väntade förväntansfullt nedanför scenen. Jag frågade en av scenkillarna om han kunde smyga in med pappret och få en autogtaf, men han insisterade på att hämta Ulf Dohlsten i egen hög person :) Strax därpå kom Håkan Brinck ut på scenen och jag tänkte att det kunde vara kul med hans autograf när han ändå stod där, men istället för att be om "Max" autograf så bad jag om Titos (helt fel blev det! antar att de gjorde ett bra jobb när de spelade förväxlade:)) Han tittade på mig med något som kan ha varit det vänligaste leende jag sett (ja jag vet att han är teaterskådis) och berättade att det inte var han som spelade Tito. "Fast du spelade ju den andra Tito..." försökte jag och höll blygt fram min penna som om jag vore tolv år ungefär :) En autograf blev det i alla fall!
Strax därpå kom den "riktige Tito" ut och vi fick vår autograf. Han hade faktiskt inte skrivit "Titos" autograf tidigare så det var något nytt. Han bytte några vänliga ord med oss och sedan småsprang vi leende därifrån med några helt onödiga bläcksträck som för oss blev en riktig skatt och ett minne för livet :)

Jo en sak...

Jag har lyckats övertala den här mannen att börja blogga om heminredning, verkar spännande eller hur? :)
Bloggen finns på sjobodenantik.blogspot.com

Håll tillgodo

Men lite turistbilder så länge. Har inte tid att blogga men efter påtryckningar kommer i alla fall lite bilder. Enjoy!

Äntligen fattat

Vid snart trettio års ålder har jag äntligen fattat att jag inte behöver banta. Jag duger som jag är. Haha.. Nej, kilona måste bort men bantningskurer är väldigt temporära. Jag behöver något permanent, jag kan inte hålla på att falla tillbaka gång på gång. Nu har jag har äntligen hittat ett recept på en livsstil som funkar. Vi har satt upp ett kontrakt på kylskåpet och helt otroligt nog så har vi följt det i två veckors tid utan problem. Äntligen börjar sockersuget att klinga av och kroppen börjar kännas lite renare. Nu ser jag faktiskt framemot lördagsgodis istället för att köpa något litet så fort jag är sugen. Målet då? En hälsosammare kropp, javisst! Mindre belastning på rygg och knän, absolut! Men framförallt, jag vill verkligen komma i en snygg Odd Molly-tunika innan trettioårsdagen! :)

Några bilder från trädgårdsmässan