Äntligen fattat

Vid snart trettio års ålder har jag äntligen fattat att jag inte behöver banta. Jag duger som jag är. Haha.. Nej, kilona måste bort men bantningskurer är väldigt temporära. Jag behöver något permanent, jag kan inte hålla på att falla tillbaka gång på gång. Nu har jag har äntligen hittat ett recept på en livsstil som funkar. Vi har satt upp ett kontrakt på kylskåpet och helt otroligt nog så har vi följt det i två veckors tid utan problem. Äntligen börjar sockersuget att klinga av och kroppen börjar kännas lite renare. Nu ser jag faktiskt framemot lördagsgodis istället för att köpa något litet så fort jag är sugen. Målet då? En hälsosammare kropp, javisst! Mindre belastning på rygg och knän, absolut! Men framförallt, jag vill verkligen komma i en snygg Odd Molly-tunika innan trettioårsdagen! :)

Ålderskris på gång...

Det klassiska självporträttet med mobilen bekräftar mina misstankar... Jag ser inte direkt ut som tjugo+ längre, jag blir trettio i november och det är tur att jag har några månader på mig att acceptera detta :) Men något måste göras åt hår och smink, det är dags att hitta någon stil men hur lätt är det... Jag har gått igenom ett antal stilar under åren: Pojkflicka, fin flicka, fjortis, svartklädd, goth, skogsmulle och nu har jag fastnat i någon slags post-gravid stil eftersom det är för plågsamt att köpa nya kläder. Midjan är inte alls vad den varit och en del andra saker har tyngdlagen lyckats få grepp om tack vare två omgångar med amning :) Så nu sitter man här i mysbyxor med oklippt slitet hår i amningstofs. Något måste göras...

Pimp my wife...

Ibland när jag undviker att titta mig i spegeln på morgnarna brukar jag fantisera om att ett överpeppat stylingteam bara rusar in och erbjuder sig att fixa till mig. Lite som Pimp my ride - Pimp my wife kanske? Fast de risigaste bilarna brukar de tyvärr bara använda delar av och istället får ägaren en helt nu bil. "Tyvärr så kunde vi inte åtgärda alla fel på din fru, men här har du en ny och snyggare..." Det vore ju lite jobbigt förstås...
Eftersom det är lite lågsäsong på överpeppade och överfallande stylingteam just nu så får jag väl försöka förbättra chanserna så gott det går, på www.studioinferno.se eller www.lindapauline.se kan man tävla om en make-over och jag hoppas förstås att hon väljer att fixa till mig :)

Kanske kan CMYK också få vara med på bild med mig om jag blir stylad, han skulle nog klä i lite nitar tror jag :)

Helt otroligt...

Jag köpte en ny telefon i går med jättebra kamera för att jag skulle kunna ta en massa bilder på barnen. Vi var ute och skottade snö och lekte hela förmiddagen men jag kom inte ihåg att knäppa en enda bild! Suck....

En dag på jobbet

Så här har vi det här hemma, en vanlig dag på jobbet. Jag skriver och Polly korrläser :)

Illa...

Jag måste nog skaffa glasögon för jag sade nyss hej då till grannens katt som satt högst uppe på pulkabacken, jag trodde det var sonen!
- Hej då, nu går vi in! sa jag och försökte få sonen att gå ner.
Gissa om jag blev förvånad när jag såg honom bredvid sin pappa, redan på väg hemåt :)

En trött mammas bekännelser...

I går rök jag ihop rejält med sonens låtsaskompis, så pass att jag slängde ut honom i snön. Sonen blev helt chockad. Jag tänkte givetvis släppa in honom igen, det är ju ändå närmare - 30 ute även om man är en fantasifigur, men sonen säger att pojken är i soptunnan nu, för där kan jag inte nå honom. Han är smart den där låtsaspojken :)

Sthlm tur & retur...

Resan gick bra, vi startade lite senare än det var tänkt, som vanligt. Jag sov inte så mycket natten innan för sonen ville inte alls sova och hamnade till slut i vår säng. En katt, en hund, ett barn, en bebis och så maken. Och så jag då, inklämd någonstans i mitten som någon sorts smådjurs/barnmagnet. Jag vaknade till och försökte flytta på alla djuren men hunden vägrade flytta på sig. Jag knuffade lite försiktigt på den men den kändes tyngre än vanligt. Det visade sig att det var bebisen jag knuffat på och hon hade inte för avsikt att flytta på sig självmant. Jag hade lagt henne bredvid mig för att ge henne lite mat och sedan gosade hon in sig så skönt att hon fick ligga kvar. Jag flyttade tillbaka bebisen till sin säng, knuffade sonen mot makens sida sängen varpå hunden och katten tyckte att jag var för jobbig för att ligga kvar på så de bytte också sida på sängen, skönt! När jag just hade somnat var det dags att kliva upp. Det blev en lite hektisk avfärd, det sista vi såg var sonen som tagit av sig alla kläder och sprang naken genom hallen till vardagsrummet.
- Lycka till! Ropade han och det är osäkert om det var riktat till oss eller till farmor som jagade efter med kalsongerna i högsta hugg.
Det var kallt, närmare -30 och hundrackarn vägrade kissa. Vi stannade flera gånger för att sträcka på oss och för att ge Polly lite mat men hundrackaren vägrade envist att kissa. Han stod där i sin lilla täckjacka och bara skakade.
Maken släppte av mig och Polly i Kista på husdjursmässan och fortsatte sedan för att hämta ett flipperspel. När han var klar var vi klar sedan länge och vi mötte upp efter vägen i ett svinkallt Kista. Det tog närmare åtta timmar att ta sig hem, med amningar, flipperspel och en offentlig strip-tease strax innan Dragongate. Hunden kom på att han faktiskt var kissnödig efter E4 och strax därefter kissade han i mitt knä, två minuter innan en avfart! Av med alla kläder och byta till täckbyxor och jacka. Sedan fick jag försöka trösta hundstackarn ända till Bollnäs, där kissade han flera meter (!) snacka om att han jobbat upp ett tryck, sen var han som vanligt igen som tur var. Väl hemma fick barnvakterna agera flyttgubbar innan de äntligen fick åka hem till lite lugn och ro. Sonen vaknade tidigt på morgonen och tjatade tills dess flippret var på plats i vardagsrummet och sedan dess har vi spelat flipper.

Packat och klart!

Att ge sig iväg med två småttingar 30 mil i den här kylan kräver lite planering. Här är småttingarnas personliga packning, skötväska, hundens saker osv. Jag har även packat täckbyxor, dunjacka, filtar och min sovsäck, inte för att jag tror att jag ska övernatta någonstans men vi hade en del otur med förra bilen och de små ska inte behöva frysa. Linde får vara hemma med farmor och farfar, jag ska nämligen skriva lite från husdjursmässan och maken ska åka vidare och hämta sitt efterlängtade flipperspel, ett Indiana Jones. Det blir en lååång dag imorgon, måste sova nu!

Minne från studietiden...

Jag pratade med en tjej som hade problem med sin handledare. Hon skulle skriva en B-uppsats men var inte nöjd med sin handledare och undrade hur hon skulle göra.

Jag höll på med min D-uppsats i över ett år pga dålig handledare. Jag försökte byta flera gånger under resans gång men det var omöjligt, ingen ville hjälpa mig. Rektorn sa flera gånger att han skulle prata med handledaren men inget hände. Mitt under mitt arbete flyttade även min första handledare till Skåne, så rektorn skickade mig en biljett dit och de lovade att ordna boende i en vecka. Jag bodde i ett rum där det var så mycket råttor i väggarna att det luktade så illa att jag fick parfymera kudden för att kunna sova, sen drog jag ut sängen mitt i rummet och låg och lyssnade på råttor tills jag somnade(!). Första natten ringde jag till maken och grät för det var så jävla äckligt, krypande och krafsade överallt. Under den helvetesveckan fick jag som mest träffa min handledare 20 min, två dagar hade han inte ens tid att träffa mig trots att jag rest över halva Sverige.
När jag kom hem ordnade jag en ny handledare själv, en bekant till familjen som är docent var vänlig nog att ställa upp och jag fick uppsatsen godkänd, men det blev ett år bortkastat. Inte särskilt roligt att ta studielån för sånt.

Fröken duktig...

Jag har så mycket jag skulle vilja göra, jag har även en hel del jag behöver göra och sist men inte minst finns det saker som måste göras. I går jobbade jag ett par timmar medan sonen var på dagis och sen röjde jag upp här hemma. Jag och bebisen tog en dusch, vilket visade sig vara ganska meningslöst när vi 15 minuter senare fick byta om och göra om det hela. En tvättmaskin senare så var det dags att hämta sonen och sen klädde vi på oss, åt mellanmål ute och tog sedan en prommenad ute i snön. Jag stoppade bebisen i sjalen och drog sonen på snowracern runt kvarteret. Maken och hunden anslöt lite senare, hunden var väl inte helt förtjust i att ha snö upp till magen men han kämpade på och väl på vägen gick det bra. Grabbarna for fram i diken och hoppade över varenda liten snöhög som skottats upp på trottoaren, vi andra tog det lite lugnare. När vi kom hem tog vi ett gemensamt beslut om att man får köpa pizza på en vardag när man inte har några köksluckor (de är på lackning) och sedan borde vi kanske ha fortsatt med alla de där sakerna jag nämnde i början, men så blev det inte. Maken gubbsov i soffan framför disneykanalen tillsammans med sonen och hunden medan jag och bebisen lade oss på divanen och tittade på vampyrfilm på laptopen. Efter nattningen jobbade maken vidare medan jag låg med en sovande bebis på magen och fortsatte kolla på vampyrer. Det är svårt att avgöra om det var bortkastad tid eller om det var just vad jag behövde, en riktig slökväll i soffan var det i alla fall.

Förstasidan till decembernumret

Förstasidan till Lantbruksmagasinet nummer åtta fotade vi hemma i vardagsrummet. Övriga bilder har varit rena miljöbilder i mestadels ladugårdsmiljö så vi tyckte att det var dags att göra något annorlunda denna gång. Från start var det ju tänkt att det här skulle bli mitt sista nummer eftersom mitt vikariat bara var ett år. Därför har vi kört jättehårt det här året och det har blivit en del extra timmar för att få till tidningen som jag vill ha den. Jag har sett det som att jag visserligen inte får betalt för dessa timmar, men att de kan leda till ett annat bra jobb längre fram. Maken har ställt upp och fotat utanför arbetstid för att jag skulle få de bilder jag ville ha och vi har haft väldigt roligt ihop. Visst kan jag hålla i en kamera men det är tyvärr inte mycket mer, det är en väldig skillnad på att ta en bild eller fotografera :)
När jag var mitt i det sista numret ville chefen ha ett möte med mig (och Polly som sov i sjalen) och frågade om jag inte kunde tänka mig att fortsätta hålla i tidningen, jag som vikarierade för en mammaledig tjej och som började med att bli på smällen redan första månaden på jobbet :) Men det är bra betyg måste jag säga, att han vill att jag ska fortsätta att jonglera spädbarn, treåring och en tidning. Jag har tackat ja och vi tar ett nummer i taget. Polly får helt enkelt vänja sig i att hänga med överallt, precis som storebror fick göra när han var bebis :)

En vanlig dag på jobbet

Jag sitter med laptopen i sonens säng och väntar på korr, vovven ligger i en babysitter på golvet, Polly ligger och sover på en gunga, katterna övervakar från fönsterbrädan och sonen sitter vid sitt lilla bord och leker med lego. Undrar om det finns fler som jobbar som jag. Det är underbart att arbeta hemifrån, jag får det bästa av två världar; jag hänger med i arbetslivet och löneutvecklingen samtidigt som jag kan vara nära mina barn. Jag hjälper till att sätta fast några legobitar ibland men annars är sonen nöjd med att ha mig som publik. Mysigt.