Bilder på underverket

...finns på www.christianjohnsson.com

CMYK som fotomodell

I senaste numret av Åkeri & Entreprenad är sonen med på bild när han fotar en Hummer på Mittiamässan, i förra numret av Lantbruksmagasinet kramar han en ko. Nu är det dags för CMYKs premiär, han ska locka folk att delta i utlottningen av apoteksprylar i nästa nummer av Lantbruksmagasinet. Mediefamiljen Johnsson:)

Familjen Mayhem

Vissa veckor kör det ihop sig lite, den här veckan är den sista innan kejsarsnittet och så ska jag skicka en tidning på onsdag. I fredags och i dag var ansvarig layoutare sjuk så jag tog hem lite material för att pyssla på hemma i lugn och ro. Tanken var att maken som också är layoutare skulle hjälpa till lite men han fick ett fotojobb i egna firman och behövde åka. När han packat alla saker så ringer dagis och meddelar att lillkillen är hängig så det blir en snabb sväng förbi dagis för maken. Han lämnar av sonen innanför dörren och skyndar sedan iväg på jobbet.
Sonen ligger kvar på golvet och fnittrar medan vovven slickar varenda fläck av det lilla glada ansiktet. Sen börjar karusellen. När sonen är hängig så kompenserar han detta genom att fara fram som en duracell-kanin hög på redbull. Valpen har inga problem att hänga med i det tempot, jag däremot...
Först ingriper jag och räddar valpen som sitter fast som i ett skruvstäd i famnen på sonen, sen ingriper jag och räddar sonen från den illvilliga lilla gädda som hänger fast i armar och ben så fort han rör sig. Jag lyckas övertala sonen att titta på en film men strax hörs det vilda protester, när jag tittar in i tv-rummet har valpen ställt sig på hans lilla bröstkorg och försöker ta nappen ur munnen på honom. Jag får valpen att lägga sig ner varpå sonen kastar en boll för att få fart på lekkamraten igen. Jag vet faktiskt inte vilken av dem som är värst.
Tillslut når sonen någon slags kulmen i upptrissning och jag skyndar ikapp och lyfter upp honom i soffhörnet för en timeout. Någonstans på vägen hoppar valpen upp, tar tag i sonens strumpa i luften och vips har jag båda monsterna i soffan. Den ena viftar ivrigt på svansen med en strumpa hängande i mungipan, den andra inte så glad på den första. Det är i alla fall aldrig långsamt hemma hos oss :)

Små busiga vovvar

Svägerskans lilla vovve Nikki hälsade på CMYK förra helgen. Det var full fart runt, runt tills de gemensamt kom överens om ett mat och vattenstopp. Sen var det full fart igen!
På mig är det ingen fart alls däremot, jag känner mig bara tröttare och tröttare. Jag måste se till att hålla mig sysselsatt så kommer de här tio dagarna att susa förbi, för vad är egentligen tio dagar av nio månader, inte mycket alls. Jag ska plocka med mig vovven och lägga mig på soffan en stund innan grabbarna kommer hem, familjen Mayhem :) Då går det från slowmotion till speedway på nolltid!

Nästan rätt i alla fall

Dagen har gått hyfsat, om man bortser från att valpen bajsade inne och sonen kissade ute i valphagen :)

Liiite less nu faktiskt

Jag har försökt att inte klaga eftersom att situationen är tämligen självförvållad, men när man inte ens kan dra på sig ett par mockastövlar utan att få värkar då känns måttet rågat. Jag är hänvisad till samma gamla slitna jeans med gummisnodd i knapphålet och trötta sommarskor i minst 14 dagar till som det verkar... Suck!

16 dagar B.P.

Det känns nästan lite overkligt att äntligen ha fått ett datum. Om knappt två veckor är det dags, då får Polly flytta ut. De senaste två veckorna har varit lite upp och ner, jag hade ju aldrig kunnat gissa att de skulle tveka på kejsarsnitt eftersom de missade sonens vikt så pass grovt. Jag fick i alla fall ett muntligt löfte av den förlossningsläkare jag träffade för två veckor sedan och det kändes bra. Han ville dock att jag träffade en specialistbarnmorska innan jag preopbedömdes och det gick jag självklart med på eftersom det verkade vara rutin.
Jag blev därför ganska förvånad och chockad när specialistbarnmorskan som ringde upp mig började med att säga att det inte alls var säkert att det skulle bli något snitt för min del. Hon berättade att de just nu satte in resurserna på att hindra andragångssnitt, något jag tyckte kändes fruktansvärt jobbigt att höra per telefon inför ett möte. Jag hade trott att mötet skulle handla om just min situation men damen fortsatte med att berätta att hennes jobb inte var att ta till sig min oro utan att hon var objektiv. Efter samtalet kändes det som att all luft bara gick ur mig. Som tur var så träffade jag min ordinarie barnmorska dagen därpå och hon ordnade så att jag fick byta specialist till den kvinna som jag träffade under förra graviditeten. Jag kom till det mötet med nytt hopp men även rustad för en strid på liv och död. Jag gick ut ganska hårt och förklarade allt som gått fel förra gången och när jag var klar så sa hon bara att hon höll med mig. Hon berättade att hon redan ordnat med inskrivningen till snittet och att jag bara skulle ta lite prover och sedan var det klart. Jag fick en liten lapp i handen där det stod 28/9, den dagen kommer Polly. Det känns lite overkligt faktiskt.

Hunden och havet

Mitt Formexbesök

Här är resultatet från Formexbesöket.

Enjoy!

På utflykt

Vi packade nybakade bullar och saft i släpet på sonens traktor och tog en promenad upp till farmor och farfar. CMYK promenerade nästan hela vägen och var tröttast av alla när vi kom fram, han fick en skål vatten och somnade under min tröja, skyddad från myggen. Grabbarna passade på att hoppa studsmatta och vi andra tittade på. Det var en härlig sensommar/tidig höstkväll med skön kvällssol, en värdig avslutning på sommaren 2009.

Fullt upp!

Ibland är det kämpigt att vara i samma bransch. I dag hade maken trycktid för den tidning han ansvarar för, Snowmobile, och i morgon har jag trycktid för en av mina, Allt om Bostad. I fredags var dessutom dagis stängt och i dag var killen lite hängig och ville vara hemma med sin mamma så vi fortsätter att överlämna både barn, hund och mat/diskbänk som stafettpinnar och planerar att hinna sätta oss ner och säga hej till varandra någon gång i slutet av veckan när allt lugnat ner sig :)

Killens nya kläder

Jag kollade på regnkläder åt sonen i helgen, det fanns ett jättesnyggt set men som vanligt var det ju en tjejmodell vilket innebär att det är kortare ärmar och mer insydd midja. 110/116 är inte samma sak för tjejer och killar, skittrist när man gillar färger. Som tur var så var setet så pass generöst sytt att det funkade ändå. Lite tråkigt att man hänvisas till marinblått med marinblå detaljer bara för att man råkar vara kille. Jag köpte i alla fall det färgglada "tjejsetet" och killen blev jättesnygg, "Det är ingen regnjacka, det är en snowboardjacka!" rättar killen om man frågar om han trivs i nya regnjackan :)

Ny riskgrupp för influensa?

Jag trodde att maken överdrev när han sa att det var omöjligt att ta sig någonstans med valpen, men det visade sig vara sant. Jag gick kanske en meter när vi var i Hudiksvalls centrum för att ta en fika sen var det någon som stoppade mig för att pilla lite på vovven och fråga ålder och ras. En meter till och så var det samma sak igen, det var till och med en kille som vände och kom tillbaka och frågade om han fick ta ett kort på valpen. Många är fram och klappar fast han ligger under jackan. Det är svårt att undvika att vara uppe i en massa folk så här i influensatider när man har en så sjukt söt valp som vi har, kanske man kan få flytta fram på vaccinationslistan p.g.a söt valp?

Krönika 1/9-09 Formex

Formex, inredningsmässan i Älvsjö, var minst sagt välbesökt i fredags. Maken och jag cirkulerade hela parkeringsområdet flera varv och insåg efter 20 min att det skulle bli svårt att hitta en bra parkering som inte innebar att man behövde stanna och övernatta på vägen från parkeringen. Är man jättegravid så blir man lite bekväm, en parkeringsplats i samma stadsdel som mässan är ju faktiskt att föredra. Vi liksom flera andra mediemänniskor valde att cirkulera pressparkeringen, något som visade sig vara ganska lönlöst. När någon närmade sig en parkerad bil så var det som i ett naturprogram där en stackars knubbsäl hamnat mitt i ett stim med vithajar. ”Jag ska bara lasta in lite påsar, jag ska inte åka!” ropade knubbsälen förskräckt när rutor vevades ner och motorer gasades upp.
Tillslut stannade vi till på en handikapparkering för att göra upp en ny plan. Jag klev ut och sträckte på mig och plötsligt uppenbarade sig en möjlig ruta, alldeles bredvid ingången! De andra vithajarna hade tagit en vända runt hela området så jag skyndade mig att ställa mig i rutan medan maken kastade sig in i bilen. Det var egentligen bara 25 meter bort men självklart var det enkelriktat. Maken drog iväg på ett rallyvarv när en Audi plötsligt uppenbarade sig. Med en rasande fart trotsade Audin allt vad trafikregler heter för att nå min ruta före maken. Jag stod kvar, övertygad om att ingen skulle köra över en höggravid kvinna i jakten på en parkeringsplats. Jag blev dock lite osäker när mannen i bilen inte gjorde någon direkt antydan till bromsning förrän jag nästan låg på huven.
- Flytta på dig, skriker en upprörd och trendmedveten vithaj i rosa skjorta och med håret fashionabelt bakåtslickat.
Jag skakar på huvudet. Vithajen gasar då upp och jag börjar undra om rutan verkligen är värd att bli överkörd för. Maken har nu kommit fram till den underliga scenen och försöker göra en bedömning av situationen.
- Men flytta på dig!! ropar hajen och petar lite till på gasen. Jag pekar och ropar att min man står alldeles bakom honom.
Nysnaggad, med svarta pilotbrillor och med jättearg hiphopmusik i högtalarna tittar maken kallt på bakåtslicken. Maken tutar sedan en kort signal varpå bakåtslicken bedömer att det kanske inte är en så bra idé att parkera uppe på den där killens gravida fru ändå.
Vi parkerade och såg inte skymten av bakåtslicken något mer, vilket nog var tur för honom.

Stor och liten