Vissa veckor kör det ihop sig lite, den här veckan är den sista innan kejsarsnittet och så ska jag skicka en tidning på onsdag. I fredags och i dag var ansvarig layoutare sjuk så jag tog hem lite material för att pyssla på hemma i lugn och ro. Tanken var att maken som också är layoutare skulle hjälpa till lite men han fick ett fotojobb i egna firman och behövde åka. När han packat alla saker så ringer dagis och meddelar att lillkillen är hängig så det blir en snabb sväng förbi dagis för maken. Han lämnar av sonen innanför dörren och skyndar sedan iväg på jobbet. Sonen ligger kvar på golvet och fnittrar medan vovven slickar varenda fläck av det lilla glada ansiktet. Sen börjar karusellen. När sonen är hängig så kompenserar han detta genom att fara fram som en duracell-kanin hög på redbull. Valpen har inga problem att hänga med i det tempot, jag däremot...
Först ingriper jag och räddar valpen som sitter fast som i ett skruvstäd i famnen på sonen, sen ingriper jag och räddar sonen från den illvilliga lilla gädda som hänger fast i armar och ben så fort han rör sig. Jag lyckas övertala sonen att titta på en film men strax hörs det vilda protester, när jag tittar in i tv-rummet har valpen ställt sig på hans lilla bröstkorg och försöker ta nappen ur munnen på honom. Jag får valpen att lägga sig ner varpå sonen kastar en boll för att få fart på lekkamraten igen. Jag vet faktiskt inte vilken av dem som är värst.
Tillslut når sonen någon slags kulmen i upptrissning och jag skyndar ikapp och lyfter upp honom i soffhörnet för en timeout. Någonstans på vägen hoppar valpen upp, tar tag i sonens strumpa i luften och vips har jag båda monsterna i soffan. Den ena viftar ivrigt på svansen med en strumpa hängande i mungipan, den andra inte så glad på den första. Det är i alla fall aldrig långsamt hemma hos oss :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar