16 dagar B.P.

Det känns nästan lite overkligt att äntligen ha fått ett datum. Om knappt två veckor är det dags, då får Polly flytta ut. De senaste två veckorna har varit lite upp och ner, jag hade ju aldrig kunnat gissa att de skulle tveka på kejsarsnitt eftersom de missade sonens vikt så pass grovt. Jag fick i alla fall ett muntligt löfte av den förlossningsläkare jag träffade för två veckor sedan och det kändes bra. Han ville dock att jag träffade en specialistbarnmorska innan jag preopbedömdes och det gick jag självklart med på eftersom det verkade vara rutin.
Jag blev därför ganska förvånad och chockad när specialistbarnmorskan som ringde upp mig började med att säga att det inte alls var säkert att det skulle bli något snitt för min del. Hon berättade att de just nu satte in resurserna på att hindra andragångssnitt, något jag tyckte kändes fruktansvärt jobbigt att höra per telefon inför ett möte. Jag hade trott att mötet skulle handla om just min situation men damen fortsatte med att berätta att hennes jobb inte var att ta till sig min oro utan att hon var objektiv. Efter samtalet kändes det som att all luft bara gick ur mig. Som tur var så träffade jag min ordinarie barnmorska dagen därpå och hon ordnade så att jag fick byta specialist till den kvinna som jag träffade under förra graviditeten. Jag kom till det mötet med nytt hopp men även rustad för en strid på liv och död. Jag gick ut ganska hårt och förklarade allt som gått fel förra gången och när jag var klar så sa hon bara att hon höll med mig. Hon berättade att hon redan ordnat med inskrivningen till snittet och att jag bara skulle ta lite prover och sedan var det klart. Jag fick en liten lapp i handen där det stod 28/9, den dagen kommer Polly. Det känns lite overkligt faktiskt.