Minne från studietiden...

Jag pratade med en tjej som hade problem med sin handledare. Hon skulle skriva en B-uppsats men var inte nöjd med sin handledare och undrade hur hon skulle göra.

Jag höll på med min D-uppsats i över ett år pga dålig handledare. Jag försökte byta flera gånger under resans gång men det var omöjligt, ingen ville hjälpa mig. Rektorn sa flera gånger att han skulle prata med handledaren men inget hände. Mitt under mitt arbete flyttade även min första handledare till Skåne, så rektorn skickade mig en biljett dit och de lovade att ordna boende i en vecka. Jag bodde i ett rum där det var så mycket råttor i väggarna att det luktade så illa att jag fick parfymera kudden för att kunna sova, sen drog jag ut sängen mitt i rummet och låg och lyssnade på råttor tills jag somnade(!). Första natten ringde jag till maken och grät för det var så jävla äckligt, krypande och krafsade överallt. Under den helvetesveckan fick jag som mest träffa min handledare 20 min, två dagar hade han inte ens tid att träffa mig trots att jag rest över halva Sverige.
När jag kom hem ordnade jag en ny handledare själv, en bekant till familjen som är docent var vänlig nog att ställa upp och jag fick uppsatsen godkänd, men det blev ett år bortkastat. Inte särskilt roligt att ta studielån för sånt.