Backa mamma!

Jag får inte plats i min egen säng! Eftersom sonen varit hostig och snorig så har han fått sova i vår säng. Maken har fått flytta till soffan eftersom att 100 cm barn faktiskt tar upp större delen av 180 cm säng.
Det lilla utrymme som möjligen blir kvar delar jag och katten på. Eller rent tekniskt så ligger faktiskt katten på mig av utrymmesskäl. "Backa mamma!" gnäller sonen ynkligt fast jag redan balanserar ytterst på min kant. "Nähä, du får backa, jag ramlar i golv annars" förklarar jag varpå sonen motvilligt flyttar in ungefär en halv meter. Men innan jag hinner njuta av min nyvunna frihet så backar han upp sin lilla bak mot mig och lägger sig på diagonalen istället, som att det blev så mycket bättre plats då liksom. Sen kilar han in sina kalla små fötter i magen och börjar paddla omkring. Jag försöker att somna om trots de något obekväma omständigheterna och så upprepar vi samma procedur efter ett tag igen, "Backa mamma!!"... Hur kan en så liten kille ta så mycket plats? Imponerande.