Jag trodde faktiskt att jag skulle slippa bråka om kejsarsnitt denna gång. Förra gången fick jag efter mycket om och men planerat snitt, men det var en lång och ojämn kamp. I går hade vi fått tid för ett tillväxtultraljud och möte med en förlossningsläkare för att bestämma datum... Trodde vi ja... Nej, läkaren ville inte lova något innan jag gått hos en specialistbarnmorska för att bearbeta min förlossningsskräck.
Min förlossningsskräck, som dokumenterades i journaler förra gången, bottnade i att jag var orolig över att föda ett väldigt stort barn och att jag skulle gå sönder. Inbillning menade förlossningsläkaren, det var inget som tydde på att barnet skulle vara stort så samma dag som jag skulle skrivas in för mitt snitt så drog hon in löftet jag fått av en av hennes kollegor. Hon ville att jag skulle vänta två veckor till och sedan föda vanligt, för hon hade sett ultraljudet från veckan före och det var ju "inget särskilt stort barn".
Som tur var så stod en annan läkare upp för mig och jag fick mitt snitt, sonen vägde 5450 gram när han föddes, och var då alltså två veckor tidig mot vad läkaren egentligen ville. Så jag undrar bara över vad vi ska bearbeta denna gång, är det verkligen förlossningsrädsla att inte vilja föda fram så stora barn den vanliga vägen? Visst kan detta barn vara mindre, men de missade ju 5450 gram förra gången så hur ska jag kunna lita på något de säger angående storlek på detta pyre?
onsdag 26 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hej!
SvaraRaderaHade extrem förlossningsrädsla när jag skulle föda mitt andra barn,mitt första var ganska stor(inte som din grabb men ändå,han vägde 4300 g) och han fastnade med axeln när han skulle ut.vilket höll på att kosta honom livet.Så inför andra barnet ville jag absolut ha kejsarsnitt.Blev remitterad till en Aurora-barnmorska och det slutade med att jag praktiskt taget blev tvingad att föda normalt.
Min flicka vägde 4900 gram och det höll åter igen på att gå åt fanders.Denna gången var det jag som höll på att stryka med.Ett stort barn=kraftig moderkaka som sitter väldigt mycket fast.Resultat:moderkakan kom inte ut och jag förlorade 3 liter blod och höll på att DÖ!
Stå på dej,jag var för feg.Stå på dej för din bebis skull.Och din.
Lycka till!
Tack så mycket för stödet, jag är livrädd för att mitt barn ska fastna och få syrebrist bara för att någon läkare vill chansa. Skönt att det gick bra för er tillslut. //Anna Johnsson
SvaraRaderaJAg fick kämpa för att få en skattning av hur stort mitt barnet skulle vara. JAg sa hela tiden att det var ett stort barn och jag hade en otroligt stor mage. 2 dagar innan beräknad nedkomst gick de med på en skattning och då skattade det barnet till 6500 g och fick då direkt planerat kejsarsnitt. Klumpen kom ut men vägde bara 5000 g:) Han hade ett väldigt stort huvud så hade han fötts vaginalt hade det gått mycket illa för oss båda. Sedan tycker jag personligen att kejsarsnitt är super dåligt och vaginalt är att föredra, har gjort båda. Men när det gäller dessa stora barn så är livhanken viktigast. Lycka till
SvaraRadera