Själv ser jag inte eländet som tur är, men maken påpekade i går att min navel har "ploppat" ut. Jag ser heller inte mina fötter, jag måste upp och kissa fyrtiotre gånger per natt, tiden däremellan ligger jag och gruvar mig för att kliva upp igen. Sonen lovade dock att åka helikopter och köpa en ny navel till mig. Hoppas att naveln försvinner in tillbaka igen om ett par veckor, annars får han nog stå fast vid sitt erbjudande. Jag vill inte ha en navel som pekar utåt, jag vill se mina fötter och jag vill skjutsa bebisen i en vagn istället för att bära på den här kulan! Det är visserligen lite småmysigt att vara gravid, men det är jäkligt skönt när det är över :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar