Här är småttingarna Johnsson, de hade verkligen ingen aning om vilken dag som väntade...
För CMYKs del var det dags att ge upp och inse fakta, mjölktänderna satt som sten och det var dags att besöka veterinären.
Att söva en rejält biffig kille som cmyken på hela 2.4 kilo var ganska lätt, det räckte att han luktade på sprutan.
Däremot satt tänderna som sten så veterinären fick koppla på syrgas och lite bedövning i gasform eftersom killen började vakna innan första tanden var ute. Att intubera en så liten hund var något knivigt, instrumenten var nästan större än hundens hals så det var stor försiktighet som gällde.
När allt var fastknutet och på plats fanns det nästan inte plats för veterinären att arbeta i den lilla munnen.
Här syns tydligt varför tänderna satt som sten...
Nästan två timmar senare fick vi rusa vidare på nästa ställe, hunden var lite för groggy för att lämnas ensam så jag fick det hemska uppdraget att ta med Polly till sexmånadersvaccinationen. Jag mutade den arga bebisen med lite sockervatten och som tur var så var allt glömt efter ett par sekunder bara. Det var en jobbigt dag för alla, inte minst för oss hjälplösa åskådare :)
För CMYKs del var det dags att ge upp och inse fakta, mjölktänderna satt som sten och det var dags att besöka veterinären.
Att söva en rejält biffig kille som cmyken på hela 2.4 kilo var ganska lätt, det räckte att han luktade på sprutan.
Däremot satt tänderna som sten så veterinären fick koppla på syrgas och lite bedövning i gasform eftersom killen började vakna innan första tanden var ute. Att intubera en så liten hund var något knivigt, instrumenten var nästan större än hundens hals så det var stor försiktighet som gällde.
När allt var fastknutet och på plats fanns det nästan inte plats för veterinären att arbeta i den lilla munnen. 
Här syns tydligt varför tänderna satt som sten...
Nästan två timmar senare fick vi rusa vidare på nästa ställe, hunden var lite för groggy för att lämnas ensam så jag fick det hemska uppdraget att ta med Polly till sexmånadersvaccinationen. Jag mutade den arga bebisen med lite sockervatten och som tur var så var allt glömt efter ett par sekunder bara. Det var en jobbigt dag för alla, inte minst för oss hjälplösa åskådare :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar