Vaknade vid fyratiden av att sonen var sällskapssjuk. Han låg och ropade på pappa men han hade egentligen kunnat ropa vad som helst, Kurt kanske? För det var ungefär lika stor sannolikhet att en okänd Kurt skulle stövla in i vårt hus och svara som att maken skulle vakna till liv...
För att undvika att den större väckte den mindre så tog jag min kudde och lade mig hos sonen. Han kommer aldrig till vår säng, möjligen för att hämta sin pappa om jag ammar kanske, det är hans säng som gäller. Vid 05.40 vaknade sonen av hosta och av att näsan var rejält täppt.
- Nääässpray!
Han delar ut order med hela handen, det är ingen fråga direkt. När näsan fått en behandling var det dags för nästa kur:
- Hostmedecin!
Sen försökte han med ett "Alvedon" men där sa mamma stopp. Polly vaknade och ville ha mat, maken sov vidare som en sten, så jag tog med mig den hostande sonen och placerade honom i den lilla fåtöljen i sovrummet så länge. Maken hade då börjat vakna till liv och plockade upp den förargade bebisen till mig. Då drog vovven iväg så det var bara för maken att kasta sig efter för att undvika en pöl på köksmattan. En order om att snyta näsan blev hängande i luften men sonen gick nådigt med på att ge dispens tills lillasyster ätit färdigt. Däremot ville han gå och kissa så maken fick ta pottan på vägen upp igen och snyta lilla näsan. Sen gick grabbarna ner och spelade xbox och tjejer + liten hund sov sött vidare tills det utlovades frukost.
tisdag 2 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inte heller jag brukar vakna på nätterna när barnen skriker. Inte ofta i alla fall. Däremot hörde jag alltid när den gamla oljepannan inte tände som den skulle, eller inte tände alls. Jag hörde när takluckan blåste upp, och jag hörde när det regnade in eftersom takpannorna flyttat sig, och det var jag som gick upp och fixade allt när det behövdes. Det kanske inte blir pillimeterrättvisa men det är lätt att konstatera att vi hör olika saker. Jag hoppas att sonen kryar på sig :-)!
SvaraRaderaJag har haft sovmorgon alla dagar utom två sedan Polly föddes. Det har varit en outtalad överenskommelse på något vis, jag tar nätterna (amning och ger maken korta och tydliga instruktioner i stil med "Ta kudden och lägg dig i Lindes säng") och maken kliver upp med sonen vid 06.00. Vi tjejer glider in i köket vid 09.00 allt som oftast :) Sonen brukar komma upp och säga hej då innan de åker till dagis och då först vaknar vi.
SvaraRadera