Isoleringen fortsätter...

Svärföräldrarna har just lämnat av en ny laddning proviant och isoleringen av familjen Johnsson fortsätter. Att vara isolerad är inget stort problem egentligen, vi har allt vi behöver och nyss fick jag en påse röd Polly så det går väl ingen direkt nöd på mig, eller jo det gör det faktiskt. Vi måste bli friska nu för tristessen har drivit maken till att skaffa en (o)lustig liten håransamling under näsan. Här kämpar man för att hålla familjen på fötter, servar och pysslar om. I går gjorde jag till och med chokladbollar åt maken för att han skulle må lite bättre. Och hur belönas man då? Jo med en riktigt skabbig whitetrash-mustasch! Eller "staschen" som maken envisas med att kalla den, fast jag uttryckligen förbjöd honom att döpa den. Jag vill inte att han fäster sig för mycket vid den eftersom den verkligen måste bort så snart vi får lämna huset. Så där får man bara se ut efter en vecka med svininfluensa, ingen annan ursäkt är godtagbar :)

Pollyester 7 veckor

Legomonster!

Sover sött

Trots att hon bokstavligt talat rycktes ut ur livmodern in i en värld av ekonomisk kris och svininfluensa har hon en enastående förmåga att sova riktigt sött när hon väl sover :)

Logg: 091114 klockan 14:25

Vi delade upp oss i två läger i natt och ställde larm för att ta febern när alvedonen slutat verka. Vid fyra, en halvtimme efter larmet, larmade Polly att hon var hungrig och då först vaknade vi. För att få komma i närheten av sonens lilla armhåla med termometern var vi tvungna att hitta en passande muta. Godis i morgon försökte vi men han var tillräckligt klar i knoppen för att veta sina rättigheter; godis SKA man ha på en Lördag. Leksak kontrade killen och tillslut kom vi överens om ett legomonster som han sett i någon tv-reklam. Ett legomonster för att få ta tempen i armhålan, killen vet inte hur lyckligt lottad han är. Annat var det på vår tid... Febern var i alla fall 38,5 alltså något bättre än kvällens 39,2 så vi doserade lite hostmedicin, lite mer alvedon, torkade en näsa och försökte övertyga den lille mannen om att ingen leksaksaffär i världen hade öppet den här tiden. Vi lyckades få uppskov tills det blev ljust och en kissad hundvalp senare somnade vi om.

Det verkar lite piggare här hemma i dag men man är sjukt nojig över lilltjejens luftvägar eftersom hon är både snorig och har slem i halsen. Nyss andades hon riktigt konstigt och jag skyndade mig till vagnen endast för att konstatera att det antagligen behövde bytas en blöja strax...

Linde och Polly

Sitter i ett duggregn...

"Sitter i ett duggregn, och väntar på mig själv". Jag lyssnar just nu på världens mest otippade artist - Kenta Gustafsson. Helt värdelös sångröst men riktigt träffsäkra texter. Jag väntar på mig själv i kväll, Linde är det femte barnet på dagis med hög feber sedan i går och det gör så fruktansvärt ont i mammahjärtat när världens mest pratglada treåring knappt orkar hålla huvudet uppe. Det här är verkligen baksidan med att vara mamma, jag kämpar mot min egen ångest och maktlösheten är som ett duggregn. Den stora kan jag i alla fall ge lite alvedon men jag kan inte hjälpa den lilla alls. Jag kan bara krama henne och som tur är verkar det räcka just nu. Hoppas på en bättre dag i morgon.