Gott nytt nyårslöfte?

Jag vet vad ni tänker, "Jasså, nu har Anna upptäckt att det är nytt år snart". Det kan ligga något i det, men undermedvetet i sådana fall. Det var först i dag som jag hade barnvakt, hittade adaptern och fick en stunds lugn och ro. Crosstrainern har under en tid stått hemma hos mamma och pappa pga platsbrist men med nytt hus så föll ju den ursäkten. Jag har även varit gravid med jäklig foglossning, men det är också historia nu. Däremot har jag bebis, en treåring, jobb och en hund som vägrar promenera. Som synes är ursäkterna många och kilona ännu fler... Nu jäklar, nu är det dags att komma i form. Lite jobbigt är det, helst vill man bara sjunka ner i soffan på kvällarna när treåringen äntligen sover så därför tänkte jag höra om någon har lust att göra mig sällskap. Obotliga hurtbullar göra sig icke besväret, det här är på tydlig amatörnivå :) Jag vänder mig till er som behöver ta en promenad ibland av olika anledningar men som har svårt att komma iväg. Jag tänkte försöka att skriva en dagbok här varje kväll, oavsett om det blev något tränat eller ej, och vill ni hänga på så kan ni väl skriva en egen summering av er dag som en kommentar.
Varmt välkomna att hänga på!

Idag blev det bara 15 min på crosstrainern, mest för att känna på. En riktig mjukstart eftersom jag har varit förkyld och inte vill riskera nyårsmiddagen med vännerna i morgon. Men det är i alla fall en början :)

Julklappsrecension: Play-Doh

Med temperaturen på under -20 grader samlas hela familjen kring burkarna med lera som sonen fick i julklapp. Det är otroligt kul att se lillkillen sitta still i säkert 30 min, kladdandes, klippandes och skapandes. Det tråkiga är att det tar ungefär lika lång tid att göra rent sakerna efteråt och just som man skruvat på locket igen så kommer killen på att han ska leka med leran igen. En jättebra julklapp var det i alla fall, tack tomten!

Jul i stugan hos Johnssons

Nu är granen utslängd tack vare den dynamiska trion av smådjur. Samarbetet var på topp, den ena katten tuggade av barren medan den andra försåg hunden med julgranskulor. Linde blev lite ledsen när granen packades ihop, det hade ju varit så roligt när tomten kom och granen var ju så fin. Vi försäkrade honom om att tomten kommer tillbaka nästa år och att granen skulle få komma på plats då igen. Vi måste dock överväga att skaffa en större gran för den vi har skymdes av alla paket (!). Det var en jättemysig julafton, vi började med lite julgröt hos mormor och morfar, sen tittade vi på Kalle anka tills makens familj anlände. Eftersom jag har svärmors rymliga kök men ingen talang för det här med mat så löste vi det som så att svärmor kom hit och fixade maten. Lite som att catera julbordet, de skötte allt, inklusive dessert och disk. Jag satt bara på min divan och myste, omgiven av familj. Så ska en bra julafton se ut :) Nytillskottet gillade också julen, men ingen var så exalterad som storebror denna kväll. På tomtens fråga om han var snäll och lyssnade på sina föräldrar svarade han ärligt och uppriktigt.
- Först är jag bråkig en stund, men sen lyssnar jag.

Pollyester hela tre månader!

2/3 av Team Starzinger

Linde, Polly och jag var ute och njöt av de stora orörda snöhögarna här utanför under måndagen. Vi lekte lite allt möjligt, snökojan blev till en bil som körde på mig för bromsarna var sönder, men sedan lagade Linde bilen som magiskt förvandlades till en raket.
- Prinsessan! Ropade han plötsligt till mig och så berättade han att vi skulle vara Starzinger, han och jag. Han var Cogo och jag var prinsessan, och han skulle rädda mig från rymdpiraterna. Den unge hjälten fastnade dock titt som tätt längst uppe på snöhögen så att jag och Polly fick klättra upp i snön och rädda honom. Vi var ett bra team mot rymdpiraterna, Linde, Polly och jag, och det känns helt underbart att få vara med och forma och uppfostra en liten, spännande bästis att leka med :) Här är den tuffa prinsessan som rycker ut och räddar små hjältar som fastnat i snö.

Årets julkort

Syskonen Johnsson

När man är stor och stark så måste man vara snäll. Linde Johnsson är världens bästa storebror.

Polly är ett sjalbarn

Hon älskar att sitta i sjalen. När de stora snöflingorna landade i ansiktet protesterade hon dock och vi gick in och hämtade en annan sjal som skydd mot vädret. Sen gick vi bort till kullen och tittade på när grabbarna susade fram med snowracern. Hoppas det blir flera sådana behagliga vinterkvällar med mycket snö och bara ett par minusgrader.

Minne från studietiden...

Jag pratade med en tjej som hade problem med sin handledare. Hon skulle skriva en B-uppsats men var inte nöjd med sin handledare och undrade hur hon skulle göra.

Jag höll på med min D-uppsats i över ett år pga dålig handledare. Jag försökte byta flera gånger under resans gång men det var omöjligt, ingen ville hjälpa mig. Rektorn sa flera gånger att han skulle prata med handledaren men inget hände. Mitt under mitt arbete flyttade även min första handledare till Skåne, så rektorn skickade mig en biljett dit och de lovade att ordna boende i en vecka. Jag bodde i ett rum där det var så mycket råttor i väggarna att det luktade så illa att jag fick parfymera kudden för att kunna sova, sen drog jag ut sängen mitt i rummet och låg och lyssnade på råttor tills jag somnade(!). Första natten ringde jag till maken och grät för det var så jävla äckligt, krypande och krafsade överallt. Under den helvetesveckan fick jag som mest träffa min handledare 20 min, två dagar hade han inte ens tid att träffa mig trots att jag rest över halva Sverige.
När jag kom hem ordnade jag en ny handledare själv, en bekant till familjen som är docent var vänlig nog att ställa upp och jag fick uppsatsen godkänd, men det blev ett år bortkastat. Inte särskilt roligt att ta studielån för sånt.

Fröken duktig...

Jag har så mycket jag skulle vilja göra, jag har även en hel del jag behöver göra och sist men inte minst finns det saker som måste göras. I går jobbade jag ett par timmar medan sonen var på dagis och sen röjde jag upp här hemma. Jag och bebisen tog en dusch, vilket visade sig vara ganska meningslöst när vi 15 minuter senare fick byta om och göra om det hela. En tvättmaskin senare så var det dags att hämta sonen och sen klädde vi på oss, åt mellanmål ute och tog sedan en prommenad ute i snön. Jag stoppade bebisen i sjalen och drog sonen på snowracern runt kvarteret. Maken och hunden anslöt lite senare, hunden var väl inte helt förtjust i att ha snö upp till magen men han kämpade på och väl på vägen gick det bra. Grabbarna for fram i diken och hoppade över varenda liten snöhög som skottats upp på trottoaren, vi andra tog det lite lugnare. När vi kom hem tog vi ett gemensamt beslut om att man får köpa pizza på en vardag när man inte har några köksluckor (de är på lackning) och sedan borde vi kanske ha fortsatt med alla de där sakerna jag nämnde i början, men så blev det inte. Maken gubbsov i soffan framför disneykanalen tillsammans med sonen och hunden medan jag och bebisen lade oss på divanen och tittade på vampyrfilm på laptopen. Efter nattningen jobbade maken vidare medan jag låg med en sovande bebis på magen och fortsatte kolla på vampyrer. Det är svårt att avgöra om det var bortkastad tid eller om det var just vad jag behövde, en riktig slökväll i soffan var det i alla fall.

Polly 11 veckor

Söta gänget!

Lucia på dagis

Förra året var sonen en pepparkaksgubbe. Vi var då ute i sista minuten och det var allt som fanns att tillgå sent kvällen innan. I år hade vi lite bättre framförhållning, vi visade bilder från någon lucia som vi hittat på nätet frågade sonen vad han ville vara. Tärna blev det. Det är egentligen ingen större skillnad mellan stjärngosse och tärna men efter en partyhatts-incident på treårsdagen var struten utesluten. Sonen blev dock jätteglad när han såg hur fina fröknarna var med glitter i håret och han ville också ha.
Luciatåget bestod av en hel tomtearme och så sonen i sin vita skrud. När barnen började sjunga så plockades kamerorna fram och det var tur att ingen hade epilepsi för det var faktiskt jobbigt åt ögonen även för oss som stod bakom. Sonen var den som hämtade sig först från chocken och uttalade ett högt och argt:"Jag får ont i ögonen!" men blixtarna fortsatte. Jag antar att de får skylla sig själva, de små liven. De var ju så oemotståndligt söta att man måste ha dem på bild:) Här är vår söta lilla tärna!

Pollyester 10 veckor

Tiden går fort nu. Vid nio veckor var Polly 58.5 cm och vägde 5800g. En liten koll i sonens hälsobok visade att han hade samma mått när han var 20 dagar som Polly hade vid nio veckor (!) När Linde var nio veckor vägde han tre kilo mer än henne och var hela tio centimeter längre. Vi har haft en lucka i klädstorlekar ett tag nu eftersom Linde började med storlek 68. (Det var liksom ingen mening med att köpa 62 eftersom han växte som ogräs från starten på 55 cm). Snart har vi lite mer kläder för 74/80 finns det gott om :) Att köpa nya kläder till henne känns onödigt, vi köpte så fina kläder när Linde var liten och det är ju inte så att de sliter på dem direkt. De rosa byxorna och den bruna koftan har Polly ärvt efter brorsan, visst bär hon upp dem snyggt?

Minihunden

Herregud vilken liten hund vi har :)

Förstasidan till decembernumret

Förstasidan till Lantbruksmagasinet nummer åtta fotade vi hemma i vardagsrummet. Övriga bilder har varit rena miljöbilder i mestadels ladugårdsmiljö så vi tyckte att det var dags att göra något annorlunda denna gång. Från start var det ju tänkt att det här skulle bli mitt sista nummer eftersom mitt vikariat bara var ett år. Därför har vi kört jättehårt det här året och det har blivit en del extra timmar för att få till tidningen som jag vill ha den. Jag har sett det som att jag visserligen inte får betalt för dessa timmar, men att de kan leda till ett annat bra jobb längre fram. Maken har ställt upp och fotat utanför arbetstid för att jag skulle få de bilder jag ville ha och vi har haft väldigt roligt ihop. Visst kan jag hålla i en kamera men det är tyvärr inte mycket mer, det är en väldig skillnad på att ta en bild eller fotografera :)
När jag var mitt i det sista numret ville chefen ha ett möte med mig (och Polly som sov i sjalen) och frågade om jag inte kunde tänka mig att fortsätta hålla i tidningen, jag som vikarierade för en mammaledig tjej och som började med att bli på smällen redan första månaden på jobbet :) Men det är bra betyg måste jag säga, att han vill att jag ska fortsätta att jonglera spädbarn, treåring och en tidning. Jag har tackat ja och vi tar ett nummer i taget. Polly får helt enkelt vänja sig i att hänga med överallt, precis som storebror fick göra när han var bebis :)

Olycka på godtemplarvägen

Vid 16-tiden under lördagen inträffade en trafikolycka på Godtemplarvägen i Kläppa. En ung man somnade vid ratten och krockade med en stenmur. Föraren for nästan över ratten i kollisionen. Det blev dock inga synliga skador på vare sig föraren eller snowracern men mannen som drog fordonet och hans fru chockades en aning.
Först försökte föraren att lägga skulden på de övriga i sällskapet men efter en stund erkände han generat:
- Jag tittade inte vart jag körde.

Min lilla dramaqueen

Trots upprepade uppmaningar om att komma ihåg att gå på pottan blev det ännu en tvättmaskin i dag. Eftersom det till stor del egentligen hade kunnat undvikas om han bara velat så rök tv-privilegiet vid kvällsfikat. Inte populärt.
- Men åhhhh... Mitt hela liv! (sagt med en stor krokodiltår, armarna i kors och en arg blick på sin mamma)

En vanlig dag på jobbet

Jag sitter med laptopen i sonens säng och väntar på korr, vovven ligger i en babysitter på golvet, Polly ligger och sover på en gunga, katterna övervakar från fönsterbrädan och sonen sitter vid sitt lilla bord och leker med lego. Undrar om det finns fler som jobbar som jag. Det är underbart att arbeta hemifrån, jag får det bästa av två världar; jag hänger med i arbetslivet och löneutvecklingen samtidigt som jag kan vara nära mina barn. Jag hjälper till att sätta fast några legobitar ibland men annars är sonen nöjd med att ha mig som publik. Mysigt.

I-landsproblem #2

Små hundspår på fönsterbrädan...