Missade halva Roast...

Istället för att ta det lugnt i tv-soffan och kvällsfika lite tillsammans i går kväll lyckades jag istället få någon sorts panikattack som resulterade i en tur till akuten. Jag skulle gå upp och byta en blöja, när jag lagt Polly på skötbordet och klätt av henne halva pyjamasen kände jag hur det svartnade för ögonen. Jag ropade på maken ett par gånger utan resultat eftersom han satt nere och jobbade med musik på. Jag insåg att Polly låg halvt avklädd på skötbordet och om jag skulle svimma så skulle det antagligen ta minst en timme innan maken skulle sakna oss eftersom vi brukar smita iväg och amma ganska länge.
Hjärtat började slå vansinnigt fort, det gjorde ont i bröstet och jag började kallsvettas. Tillslut hörde maken och skyndade sig upp, jag lade mig en stund men pulsen fortsatte i samma takt och det började göra ont i huvudet och stråla ut i armarna. Efter ett tag ringde vi sjukvårdsrådgivningen i hopp om att få höra ett "vila och hör av dig om det inte blir bättre". Istället ville tjejen skicka en ambulans (!) men det ville inte jag. Har man två småbarn och bor i ett litet villaområde så vill man gärna undvika alla former av blåljus-besök.
Vi ringde svärföräldrarna som genast kom ner och passade den sussande sonen, Polly fick hänga med oss till sjukhuset. När jag fick en klämma på fingret och blev kopplad till en monitor släppte äntligen den höga pulsen. Sköterskan som stod och övervakade såg på skärmen hur den sjönk dramatiskt och sen blev allt som vanligt igen, bortsett från huvudvärk och ömhet i kärlen. Vi pratade lite om vad det kunde vara och kom fram till att det antagligen var en överreaktion på den stress jag upplevde när jag trodde att Polly skulle få ligga där kall och ensam. Antagligen så är min nyopererade mammakropp inte riktigt är i balans ännu, därav den starka reaktionen. Vi kom i alla fall hem lagom till slutet av Roast och i dag känns allt mycket bättre.