vintermys

Nya tider hos cirkus Johnsson

Jag är så fruktansvärt less på att ständigt bära in och ut blöjor, så nu har jag äntligen gjort slag i saken och beställt tygblöjor. Det verkar vara en hel vetenskap och det blir helt klart en utmaning, men jag har ju rätt mycket tid över så det ska nog gå bra :)

Expedition Rombergsvägen

Jag drar mig alltid ett par minuter för länge på mornarna, men det är ju så himla skönt att ligga kvar och höra hur resten av familjen pysslar på på nedervåningen. Det blev lite spring i natt eftersom storebror inte ville ligga ensam då småsyrrorna flyttat till vår säng. Fem plus en hund kändes trångt så jag lade mig i hans säng istället
Att kliva upp ur sängen på mornarna är inte min starka sida och jag hatar att klä på mig. Som tur är har maken löst problemet och just nu går jag och drar i min nya mamma-uniforn, en grön onepiece! Ska se om jag får upp en bild sen. Nu har Ester klättrat ner i legolådan och behöver räddas!

Räddningsauktionen blev lyckad, jag måste erkänna att det känns lite glassigt att sitta i divanen i barnkammaren med en Ipad och blogga live :)

Att klä på sig är inte sonens starka sida heller, varje plagg måste verkligen tjatas på. På onsdagar är det skridsoåkning på dagis och det betyder medhavd matsäck, altså behöver sjusovar-morsan kliva upp ett par minuter tidigare än annars. Pappan har fullt upp med sig själv och ungarna så det minsta jag kan göra är väl att plocka ihop skridskoväskan och fixa fika. Minutrarna innan avfärd är alltid stressiga, sonen lever i en egen värld och jag försöker att tjata på täckbyxor samtidigt som jag packar mackorna. Tillslut är grabbarna på väg i alla fall och vi tjejer tar oss upp på övervåningen för lek och mys.

Älskade mamma!

Lilla fröken

Lilla fröken Polly, eller Ester som vi ofta brukar kalla henne, är en skön tjej. Hon kan vid 16 månaders ålder springa, gå och klättra överallt och kan även ett och annat ord. När någon säger "hej" eller "tjena" ropar Ester genast ett lyckligt "Tja!" vilket får många främlingar att dra på smilbanden. Hon är ett charmtroll och väl medveten om det och hon har liksom alla sina känslor utanpå kroppen så det är underbart underhållande att bara sitta och titta på henne. I fredags tog jag tjejerna på en promenad ner på köpingen och jag och Ester delade på en chokladboll, hennes första fika/godis, mycket uppskattat!

Koll på litens hjärta

Det tog tre timmar och mutor i form av sockervatten och mammas bröst för att kolla pyrets hjärtfel. Det visade sig vara en felaktig klaff, vilket tydligen var ett av de "bästa" hjärtfelen om man nu prompt ska ha ett sådant :) Det kommer inte att växa bort men förhoppningsvis krävs det heller ingen åtgärd utan det är fullt möjligt att hon aldrig kommer att känna av det. Återkontroll om ett år så nu känns allt mycket bättre. Jag ska genast återgå till att fortsätta snusa på underverket i soffan :)