Expedition: Kläppa

Familjen Johnsson fick avbryta första försöket pga allt för optimistiskt klädval. -8 grader är kallt även om det är mycket varmare än -25... Cmyk var inte så nöjd med vädret, snö är ingen hit när man är en mycket liten vovve.

Andra försöket gick bättre, efter lite gnäll så fick vi upp farten.

"Jag trivs bättre här..."

Expeditionsledaren fick dra ett tungt lass.

Polly bara sov, som vanligt :)

Sista bilden innan sonen somnade på snowracern och vi fick lägga honom på rygg och knyta fast honom med reflexvästen. Halvvägs hem smällde någon en smällare varpå sonen blev jätteleden och det hela slutade med att jag stoppade tillbaka hunden under vagnen och drog maken med sonen i famnen på snowracern hela vägen hem. Det var en lyckad expedition, trots en del tekniska problem :)

Gott nytt nyårslöfte?

Jag vet vad ni tänker, "Jasså, nu har Anna upptäckt att det är nytt år snart". Det kan ligga något i det, men undermedvetet i sådana fall. Det var först i dag som jag hade barnvakt, hittade adaptern och fick en stunds lugn och ro. Crosstrainern har under en tid stått hemma hos mamma och pappa pga platsbrist men med nytt hus så föll ju den ursäkten. Jag har även varit gravid med jäklig foglossning, men det är också historia nu. Däremot har jag bebis, en treåring, jobb och en hund som vägrar promenera. Som synes är ursäkterna många och kilona ännu fler... Nu jäklar, nu är det dags att komma i form. Lite jobbigt är det, helst vill man bara sjunka ner i soffan på kvällarna när treåringen äntligen sover så därför tänkte jag höra om någon har lust att göra mig sällskap. Obotliga hurtbullar göra sig icke besväret, det här är på tydlig amatörnivå :) Jag vänder mig till er som behöver ta en promenad ibland av olika anledningar men som har svårt att komma iväg. Jag tänkte försöka att skriva en dagbok här varje kväll, oavsett om det blev något tränat eller ej, och vill ni hänga på så kan ni väl skriva en egen summering av er dag som en kommentar.
Varmt välkomna att hänga på!

Idag blev det bara 15 min på crosstrainern, mest för att känna på. En riktig mjukstart eftersom jag har varit förkyld och inte vill riskera nyårsmiddagen med vännerna i morgon. Men det är i alla fall en början :)

Julklappsrecension: Play-Doh

Med temperaturen på under -20 grader samlas hela familjen kring burkarna med lera som sonen fick i julklapp. Det är otroligt kul att se lillkillen sitta still i säkert 30 min, kladdandes, klippandes och skapandes. Det tråkiga är att det tar ungefär lika lång tid att göra rent sakerna efteråt och just som man skruvat på locket igen så kommer killen på att han ska leka med leran igen. En jättebra julklapp var det i alla fall, tack tomten!

Jul i stugan hos Johnssons

Nu är granen utslängd tack vare den dynamiska trion av smådjur. Samarbetet var på topp, den ena katten tuggade av barren medan den andra försåg hunden med julgranskulor. Linde blev lite ledsen när granen packades ihop, det hade ju varit så roligt när tomten kom och granen var ju så fin. Vi försäkrade honom om att tomten kommer tillbaka nästa år och att granen skulle få komma på plats då igen. Vi måste dock överväga att skaffa en större gran för den vi har skymdes av alla paket (!). Det var en jättemysig julafton, vi började med lite julgröt hos mormor och morfar, sen tittade vi på Kalle anka tills makens familj anlände. Eftersom jag har svärmors rymliga kök men ingen talang för det här med mat så löste vi det som så att svärmor kom hit och fixade maten. Lite som att catera julbordet, de skötte allt, inklusive dessert och disk. Jag satt bara på min divan och myste, omgiven av familj. Så ska en bra julafton se ut :) Nytillskottet gillade också julen, men ingen var så exalterad som storebror denna kväll. På tomtens fråga om han var snäll och lyssnade på sina föräldrar svarade han ärligt och uppriktigt.
- Först är jag bråkig en stund, men sen lyssnar jag.

Pollyester hela tre månader!

2/3 av Team Starzinger

Linde, Polly och jag var ute och njöt av de stora orörda snöhögarna här utanför under måndagen. Vi lekte lite allt möjligt, snökojan blev till en bil som körde på mig för bromsarna var sönder, men sedan lagade Linde bilen som magiskt förvandlades till en raket.
- Prinsessan! Ropade han plötsligt till mig och så berättade han att vi skulle vara Starzinger, han och jag. Han var Cogo och jag var prinsessan, och han skulle rädda mig från rymdpiraterna. Den unge hjälten fastnade dock titt som tätt längst uppe på snöhögen så att jag och Polly fick klättra upp i snön och rädda honom. Vi var ett bra team mot rymdpiraterna, Linde, Polly och jag, och det känns helt underbart att få vara med och forma och uppfostra en liten, spännande bästis att leka med :) Här är den tuffa prinsessan som rycker ut och räddar små hjältar som fastnat i snö.

Årets julkort